Sidor

tisdag 31 december 2013

December - en sammanfattning

Det har blivit dags att sammanfatta både decembers läsning och hela bokåret 2013. Jag tänker börja med december, som varit en helt okej läsmånad även om jag tappade läslusten lite grann.

Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman
Ru av Kim Thúy
Tomten av Viktor Rydberg
Expeditionen: min kärlekshistoria av Bea Uusma
Livbåten av Charlotte Rogan
Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek av Lena Andersson
Mãn av Kim Thúy
Ett dockhem av August Strindberg (novell)
Azorno av Inger Christensen

Antal lästa böcker: 9
Antal pappersböcker (inkl e-böcker): 6
Antal ljudböcker: 3
Antal böcker utgivna 2013: 4
Antal kvinnliga författare: 7
Antal manliga författare: 2
Antal böcker lästa på svenska: 9
Antal böcker lästa på originalspråk: 4
Antal länder: 4 (Sverige, USA, Danmark, Vietnam/Kanada)

måndag 30 december 2013

Mãn

Mãn är en berättelse om en kvinna och hennes tre mödrar, den som födde henne, den som matade henne och den som uppfostrade henne. Det är också en berättelse som utforskar kärlek och möjligheterna att få en bättre tillvaro genom att lämna det krigshärjade Vietnam för Kanada tillsammans med en man som egentligen är en främling. Det är även en berättelse om mat och de minnen som smaker kan väcka.
 
Det var inte så många veckor sedan jag läste Kim Thúys första roman Ru och tyckte väldigt mycket om den. Mãn behandlar lite samma teman om att lämna ett krigsskadat Vietnam för att sedan försöka passa in i en ny tillvaro i Kanada, även om det den här gången sker med flygbiljett och inte som båtflykting. Det är en berättelse med ett vackert och ganska återhållsamt språk. Kapitlen är korta och har en beskrivning både på vietnamesiska och svenska (franska i originaltexten), det är en detalj som inte kom med när jag läste Ru på Letton. Mãn betyder för övrigt "full av lycka" eller "att det inte finns något mer att längta efter", eller "att alla önskningar har gått i uppfyllelse".

söndag 29 december 2013

Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek

 

Ester Nilsson är poet och essäist, hon är även en förnuftig människa som lever i ett förnuftigt förhållande med en förnuftig man vid namn Per. Allt det kommer att ändras när hon får i uppdrag att hålla ett föredrag om den kände konstnären Hugo Rask. Det dröjer inte särskilt länge innan Ester inleder en slags relation med Hugo. Det är en relation som inte är ömsesidig där Ester är den som är pådrivande, medan Hugo gör som han vill och distanserar sig mest hela tiden och beter sig som en osympatisk egoist.

Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande är nog en av höstens stora succéer, det är årets Augustprisvinnare och har blivit sönderkramad av de flesta kritiker. Det är någonting med boken som gör att jag inte kommer in i den ordentligt och att tankarna vandrar iväg medan jag läser. Kanske är det att historien om yngre kvinna och äldre man har berättats tidigare, och i just i det här fallet är mannen ett egoistiskt svin. Kanske är det de filosofiska resonemangen som lägger ett skal mellan mig och texten. 

Egenmäktigt förfarande är även den andra boken som kommer att läsas och diskuteras i ÖPs bokcirkel på nätet 8 januari och Lena Andersson kommer på besök till Östersunds bibliotek 13 januari.

lördag 28 december 2013

Spänningsutmaningen

Jag är egentligen så förtjust i utmaningar, utan tycker om att låta lusten styra min läsning. Dock så dyker det ibland upp utmaningar som jag ändå passar mig (dvs de som jag känner att jag kan klara av utan större ansträngning). En sådan utmaning är Spänningsutmaningen som Mia på Cum libris non solus drar igång inför 2014. Att läsa en spännande bok/deckare/thriller per månad borde inte vara något större problem för mig.

fredag 27 december 2013

Julledigt

Julen är nu över och lugnet har åter lagt sig (det är en viss skillnad på att bo själv mot att umgås med typ hela släkten i två dagar, även om den inte är så stor). Julen var annars lugnare än jag väntat, vilket till stor del berodde på att släktens fyraåring lekte med play-doh så intensivt att hon glömde bort att ha julfnatt och brydde sig inte om tomten och julklapparna under granen. Något som jag varken haft tid eller ork att göra är att läsa. Tanken vad att jag skulle högläsa ur Viktor Rydbergs Tomten, som det visade sig att ingen ville lyssna på. Jag gjorde dock ett försök att läsa Pettson får julbesök för fyraåringen, men hon återgick till att leka med play-doh efter några sidor, så jag fick läsa resten av boken själv.

Då jag blivit ombedd att önska mig en boll av tomten, så var det inte helt förvånande att jag fick ett väldigt runt paket. Tydligen så måste man ha en boll om det finns ett bollplank utanför lägenheten. Annars så verkade xylofonen som jag köpte till L 10 månader gå hem hos båda systrarna, medan moster var glad över att inte bo i samma lägenhet som dem när de bankade på den som bäst.
 
Nu ska jag ta tillvara på det som återstår av min ledighet för att vila och försöka få tillbaka den gäckande läslusten.

tisdag 24 december 2013

Tomten

 

De senaste åren har jag kommit på att det vore mysigt att läsa Viktor Rydbergs Tomten för systerdottern A, men tidigare så har jag kommit på det alldeles för sent då alla exemplar på biblioteket varit utlånade (och familjens exemplar har varit på vift i många år). Men i år lyckades jag komma på idén i tid så jag hann få tag på boken.

När jag nu läst Tomten några gången så slår det mig att det bara är den första versen som är känd (Midvinternatten köld är hård…), resten av boken är i ärlighetens namn lite tråkig och innehåller en del ålderdomliga ord och uttryck (det känns som att det var ett tag sedan någon rimmade båta med gåta). Harald Wibergs illustrationer är i alla fall underbara. Nu återstår det att se om högläsningen av Tomten kommer att få en julfnattig fyraåring att sitta still en stund.

Jag önskar er alla en God Jul!!! 
 

måndag 23 december 2013

Livbåten


1914 förliser oceanångaren Empress Alexandra efter en mystisk explosion när hon är på väg från England till Amerika. Den unga och nygifta Grace hamnar i en av livbåtarna tillsammans med 38 andra personer. Det är från början uppenbart att livbåten inte är gjord för så många människor och efter att inledningsvis sparkat bort människor som försökt ta sig ombord så början kampen för överlevnad och det står tidigt klart att alla inte kommer att överleva, och för att några ska kunna överleva så måste andra dö. Grace blir snart del i en maktkamp som visar människans lägsta natur och som ställer frågan om hur långt människor är beredda på att gå för att rädda sig själv. Det känns inte konstigt att människors moral ändras i en extrem situation. Den som berättar är Grace, som efter återkomsten till Amerika står inför rätta anklagad för mord och som för att minnas skriver ner sina minnen.

Livbåten är en klaustrofobisk berättelse om att befinna sig i en extrem situation där kampen för överlevnad är stark, men det är svårt att påverka så mycket när man sitter i en livbåt mitt ute på havet. Det känns inte konstigt att människors moral ändras i en extrem situation. Det är en välskriven berättelse och en stark debut av Charlotte Rogan.

söndag 22 december 2013

Expeditionen: min kärlekshistoria


Bea Uusma belönades tidigare i höst med Augustpriset fackbok för Expeditionen: min kärlekshistoria som handlar om Andrées misslyckade polarexpedition där han skulle flyga en vätgasballong till Nordpolen. Det är också berättelsen om Bea Uusma (författare och läkare) och hur hon under 15 år varit besatt av att ta reda på vad som egentligen hände med expeditionens tre medlemmar Salomon August Andrée, Nils Strindberg och Knut Frænkel.

Boken handlar dels om Andrées polarexpedition och dels om Bea Uusma och hennes besatthet av expeditionen och sökandet efter svaret om vad som egentligen hände på Vitön. Uusmas intresse för expeditionen känns inte helt sunt (vilket Jessika Gedin uppmärksammade i Babel tidigare i höst), men hon berättar om det på så engagerande sätt att mitt intresse också väcks. Uusma har verkligen studerat allt hon kommit över, läst dagböckerna, kärleksbreven (Nils Strindberg var nyförlovad med Anna Charlier), studerat kläderna som finns kvar, kollat medicinlådan, studerat obduktionsprotokollen och rest till Vitön (det tog flera försök att komma fram eftersom ön för det mesta är omringad av drivis).

Själva expeditionen var dömd att misslyckas från början, det var tre vetenskapsmän som egentligen var vana att sitta bakom ett skrivbord som skulle göra ett försök att bli de första att nå Nordpolen (utan den jobbiga vandringen över isen) och sedan mötas av en stor välkomstkommitté och berömmelse (de hade packat finkläder för att passa festtillfället). Den 11 juli 1897 lyfte vätgasballongen Örnen från Svalbard med sikte på Nordpolen, men redan efter tre dagar tvingades den nerisade ballongen att nödlanda och de tre männen påbörjade sin vandring tillbaka över isen och ingenting hördes från dem förrän deras kvarlevor hittades efter 33 år. Vad som egentligen hände när de kom fram till Vitön och hur de dog är den deckargåta som Uusma försöker lösa (och det hon kommer fram till känns väldigt logiskt). När de hittades visade det sig att de hade varma kläder, mat, bränsle, fungerande vapen och ammunition, allt som man behöver för att överleva på Arktis. Däremot så tyckte de att efter det att de hade lastat om och dumpat en del av packningen att de fortfarande hade behov av flera uppslagsverk, kravatter, en halsduk av siden, häftstift, champagne, portvin och en stor vit bordsduk.

lördag 21 december 2013

Bokbloggare mot rasism

 
Idag kommer bokbloggare över hela landet delta i en gemensam aktion mot rasism, och är så klart en av dem.
 
När jag började fundera över vilken litteratur som tar upp rasism, så var den första boken som jag kom att tänka på Margret Reys bilderboksklassiker från 1945, Pricken. Jag kommer ihåg boken från min barndom och den verkar fortfarande vara aktuell. Jag är dessutom övertygad om att många värderingar som man får från barndomen bär man sedan med sig, vilket gör att Pricken är en bok som är bra att läsa för barn.
 
Pricken är en vanlig kaninunge förutom att han inte ser ut som de andra i familjen, medan de andra är vita så har Pricken stora bruna fläckar. Kaninmamman tycker lika mycket om alla sina ungar, men när de blir bjudna på kalas hos morfar får Pricken stanna hemma eftersom mamman är orolig för vad morfar tycker om prickiga kaniner. Ensam kvar hemma känner sig Pricken ensam och övergiven och beslutar sig för att rymma hemifrån, men det dröjer inte länge förrän han träffar på en kaninfamilj som är alldeles prickig. Förutom en liten vit unge som gömmer sig skamset, och pappan i familjen är lite orolig för vad mormor ska säga om att en av ungar är alldeles vit. Det är en fin berättelse om utanförskap och om att inte se ut som andra. Eftersom det är en barnbok så slutar det så klart lyckligt med ett stort morotskalas.
 
När jag satt och funderade på mitt inlägg så kom jag även att tänka på komikern Marika Carlssons sommarprat från 2012 där hon pratade om att växa upp som ett etiopiskt adoptivbarn i Sverige. När hon berättade om sitt första återbesök i Etiopien så var det för första gången hon som smälte in i folkmassorna, medan det var hennes kompis som stack ut.

fredag 20 december 2013

Bokbloggsjerka 20 – 23 december

Det har äntligen blivit fredag och dags för veckans bokbloggsjerka. För mig är det även sista dagen innan julledigheten och det ska skönt att vara lite ledig.

Den självklara frågan torde nog vara vad ni önskar er i julklapp, men det förutsägbara är en aning tråkigt tycker jag. Därför tänkte jag grilla er i ämnet om vad som kommer att bli ert bokliga löfte 2014.

Jag vet att det kan tyckas vara en knivig fråga så här mitt i all julstress så därför geer jag oss extra lång betänketid. Jerkan utgår nästa vecka och återkommer inte förrän den 10 januari. Innan dess borde vi väl ha satt våra mål inför nästa år, eller vad tror ni?

Mitt bokliga löfte för 2014 är att fortsätta som jag brukar, dvs läsa det jag känner mig inspirerad av utan att dra igång en massa utmaningar som jag inte kommer att lyckas med. Jag vill läsa bra böcker, blanda nytt och gammalt och förhoppningsvis stifta bekantskap med någon för mig ny författare som får mig på fall och vilja läsa allt som den skrivit.

torsdag 19 december 2013

Lite gnäll

Det känns som att december bara springer förbi och adventshelgerna verkar avlösa varandra i en rasande fart och om en vecka är redan julklapparna utdelade. Detta är en kontrast till november som aldrig verkade ta slut. Efter att ha läst (och lyssnat på) rekordmånga böcker under året så har min läslust fått en rejäl dipp så här under årets sista skälvande månad. Jag får se om det kan tänkas bli lite taktikläsning framöver (korta böcker) för att nå min drömgräns på 100 böcker, en gräns som både är så nära och så långt bort just nu.

onsdag 18 december 2013

Den fjärde milleniumboken

Nu verkar det som att Stieg Larssons Milleniumserie får en fjärde del och uppdraget att skriva den har gått till David Lagercrantz, som senast skrev Jag är Zlatan. Jag vet inte vad jag tycker om den nyheten, jag var inte särskild imponerad av de tre första böckerna men är desto mer förtjust i David Lagercrantz. En sak som talar för boken är att Lagercrantz tidigare skrivit tre stycken deckare som var något snäpp bättre än mycket annat i den genren och att han har ett bra språk. Jag kommer att i vilket fall som helst att läsa boken när den kommer.

En sak som jag undrar över är när David Lagercrantz kommer att skriva den engelska kärlekshistorien och boken om pappa Olof Lagercrantz som han pratat om tidigare. Det är två böcker som jag heller skulle läsa.

tisdag 17 december 2013

Tematrio - Julklappstips

Lyran fortsätter med julklappstemat i  veckans tematrio och den här gången ska vi lista tre böcker som vi skulle vilja ge bort i julklapp.

Pettson får julbesök av Sven Nordqvist – en underbar bok som passar barn i alla åldrar. Gubben Pettson gör illa foten medan han och katten Findus håller på med julförberedelserna och när det ser ut som att det inte blir någon trevlig julafton så kommer grannarna till undsättning. Det är en mysig julberättelse fylld med underbara illustrationer.

I kroppen min: resan mot livets slut och alltings början av Kristian Gidlund – den starka berättelsen om en ung man som utkämpar en tröstlös kamp emot kampen. Det kanske inte låter så muntert att ge bort en bok om döden och cancer, men det är Gidlunds vackra språk som är grejer med boken.

Hjärta av jazz av Sara Lövestam – den hjärtevärmande berättelsen om den unga tjejen Steffi och den gamle jazzmusikern Alvar som träffas genom Povel Ramels musik och som utvecklar en vänskap. Det är en berättelse som har en fot i nuet och en i 1940-talets jazzscen i Stockholm.

måndag 16 december 2013

238 år

Idag är det Jane Austens födelsedag och det är i år 238 år sedan hon föddes. Det är kanske inget stort jubileum, men värt att uppmärksammas ändå. Jag borde fira med att läsa de två av Jane Austens böcker som jag inte kommit mig för att läsa än, Northanger Abbey och Mansfield Park.

En som firar Jane Austens födelsedag ordentligt är Ugglan & boken.

lördag 14 december 2013

DCI Alan Banks

I och med att jag nyligen blev klar med Pocketlovers tre påtre-utmaning, så innebar det även att jag läst alla Peter Robinsons 21 deckare om DCI Alan Banks och hans kollegor. Utöver de 21 deckarna så har jag även läst två av de tre fristående böckerna (den tredje, No cure for love, verkar inte gå att få tag på) och två (och en tredjedel av det kvarlämnade bokmärket att döma) novellsamlingar. Jag har ingen riktigt koll på hur många böcker jag läst av olika författare, men det känns som att Peter Robinson toppar listan över vilken författare som jag läst flest böcker av.

Är då alla böcker lika bra? Nej, det finns en ganska stor variation när det gäller kvaliteten på böckerna, men jag har i alla fall för mig att antalet lik är överkomliga i böckerna (jag föredrar så få lik som möjligt). Ett tag så tyckte jag att Banks och Annie Cabbot hade en tendens att göra långa utvikningar som ofta innehöll barndomsminnen, och det gärna medan de förhörde diverse personer. Då jag de senaste månaderna både läst den senaste boken, Children of the revolution, och några av de äldre så märktes det extra tydligt att det skett en förändring (förutom att Alan gått från storrökare som hatade rökförbud till sluta röka) då Alans privatliv gått från att vara något som sker i bakgrunden till att komma mer i fokus. Det känns som att det kan ha skett runt hans skilsmässa från frun Sandra.

Överlag så tycker jag att serien än så länge varit bra och när jag läser böcker så känns det som att träffa gamla vänner. Jag har dessutom ingenting emot att staden Eastvale får nya stadsdelar när historien behöver det. Min favorit bland böckerna är nog Friend of the devil/I djävulens sällskap, som både är en bra bok i sig och som dessutom knyter ihop trådarna från den fristående Caedmeon’s song och den ganska hemska Aftermath/I ondskans spår.

Böckerna om DCI Alan Banks

1. Gallows View (1987)
2. A Dedicated Man (1988)
3. A Necessary End (1989)
4. The Hanging Valley (1989)
5. Past Reason Hated (1991)
6. Wednesday's Child (1992)
7. Dry bones that dream (1994)
8. Innocent Graves (1996)
9. Dead Right (1997), sv. Roten till det onda, (2011.)
10. In a Dry Season (1999), sv. En ovanligt torr sommar (2001)
11. Cold is the Grave (2000), sv. Kall som graven, (2008)
12. Aftermath (2001), sv. I ondskans spår (2002)
13. The Summer that Never Was (2003), sv. Efter alla år av saknad (2003)
14. Playing With Fire (2004), sv. En lek med eld (2004)
15. Strange Affair (2005), sv. En märklig affär (2005)
16. Piece of my heart (2006), sv. En bit av mitt hjärta (2006)
17. Friend of the devil (2007), sv. I djävulens sällskap (2007)
18. All the Colours of Darkness (2008), sv. Mörkrets alla färger, (2009)
19. Bad Boy (2010), sv. Bad Boy (2010)
20. Watching the dark (2012), sv. I mörkrets skugga, (2013)
21. Children of the revolution (2013)

Fristående böcker

Caedmon's Song (1990) (Hänger ihop med Friend of the devil/I djävulens sällskap)
No Cure for Love (1995)
Not Safe after Dark (1998) (Noveller) (Alan Banks är med i ett par av novellerna)
The Price of Love: And Other Stories (2009), sv. Skuggor på vattnet - och 11 andra berättelser, (2011.) (Alan Banks är med i ett par av novellerna)
Before the poison (2011), sv. En förgiftad man (2012)

fredag 13 december 2013

Bokbloggsjerka 13 – 16 december

Det är fredag och det är dags för veckans bokbloggsjerka. Dock så skiljer sig den här fredagen lite från andra fredagar, dels så är jag ledig och dels så är det dagen efter Ivar härjningar och allt han hann ställa till med under kvällen och natten.

Vilken författarduo tillhör dina favoriter? (Alternativt: finns det någon författare vars böcker du har gillat både under författarens riktiga namn såväl som dennes pseudonym)?

Det känns som att det är ganska sällan som jag läser böcker skrivna av författarduos, men några har det i alla fall blivit. Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren som skrivit Engelsforstrilogin är i alla fall en favorit, och jag hoppas att de kommer att skriva fler böcker tillsammans.
Sedan så tycker jag att Maj Sjöwalls och Per Wahlöös deckare om Martin Beck fortfarande är läsvärda, i alla fall de tidigare böckerna.

torsdag 12 december 2013

Ru

Ru är Kim Thúys självbiografiska roman som blivit hyllad överallt och som jag nu har läst långt efter alla andra (känns det som i alla fall). Kim föddes in i en välbärgad sydvietnamesisk familj, men efter kriget och Nordvietnams övertagande så flydde familjen till Kanada via Malaysia när hon var tio år. Det är trettio år senare som Kim skriver sin historia och hon låter ett minnesfragment leda till ett annat utan att bry sig om kronologin. Det är en berättelse om kriget, kommunisternas övertagande, flykten med båt över Siambukten, flyktinglägret i Malaysia, kampen för att försöka passa in i det nya samhället och hur livet blev trettio år senare då hon har man och två barn. Ordet ”ru” betyder ”vaggvisa” eller ”att vagga” på vietnamesiska, och även ”bäck” på franska.
 
Det är alltid en risk att läsa en bok som blivit så hyllad från alla håll, då det kan leda till att förväntningarna blir för höga och boken känns som en besvikelse. Ru är inte en sådan bok, den är precis så bra som allt jag hört och läst om den. Att boken är så pass kort gör den bara starkare då det blir avskalat så att det bara är det mest väsentliga kvar. Jag kommer definitivt att läsa Kim Thúys andra bok Mãn snart.

onsdag 11 december 2013

Helena von Zweigbergk

Österundsposten drog tidigare i höst igång sin första bokcirkel och först ut blev Helena von Zweigbergks nya roman Än klappar hjärtan. I måndags var Helena von Zweigbergk på besök, inbjuden av ÖP för att vara med i en paneldiskussion under ledning av kulturredaktören Tomas Larsson. (Jag tog ett par bilder, men de blev så dåliga att de inte går att använda). Samtalet sändes även live på nätet och går att se i efterhand här om man vill.

Samtalet kom att handla om den nya boken och de tre systrarna som är huvudkaraktärer och även ganska naturligt kom en hel del att handla om syskonrelationer och hur syskon tar olika roller. Vi fick även veta att Helena skriver 2-3 sidor om dagen (varken mer eller mindre), att hon har fyra systrar, att den nya boken tog ungefär ett år att skriva och att hon den här gången ville skriva en bok som var mer som en familjekrönika, till skillnad från de kammarspel som hon tidigare skrivit. Vi fick även lära oss en del om hennes medverkan i Spanarna i P1 och en del annat. Det var ett trevligt samtal och Helena von Zweigbergk visade att hon är van att prata inför folk och kändes väldigt proffessionell, men på samma gång personlig.

tisdag 10 december 2013

Tematrio - Önskeklappar

Så här när julen står för dörren så handlar Lyrans tematrio om önskejulklappar.

Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla!

Eftersom tomten inte kommer att komma med så många paket i år eftersom vi haft ett lotteri bland de vuxna så att man behöver bara köpa en julklapp (plus till barnen) och får då även bara en julklapp av en hemlig tomte. Istället har jag köpt en Ipad till mig själv som en tidig julklapp, men några bokrelaterade önskeklappar ska jag väl ändå kunna komma på.

Först så skulle jag vilja att tomten ordnade lite mer tid och ork för att kunna läsa och göra lite annat. Att jobba heltid tar ju hela tiden (och då har jag ändå ingen pendlingstid att prata om). Efter åtta timmar framför en datorskräm så brukar jag kunna bli lite trött i skallen.

Sedan skulle jag inte ha något emot om tomten trots allt tittade förbi med några böcker. Eftersom det här är önskejulklappar så skulle jag vilja ha en roman av David Lagercrantz (det var länge sedan sist) och den tredje delen i Kristina Sandbergs trilogi om Maj.

Slutligen skulle jag gärna gå på en konsert med mitt favoritband Manic Street Preachers, gärna på Storsjöyran, eller i alla fall i Sverige. Köpenhamn fungerar också. Eller kanske Paris (om våren).

måndag 9 december 2013

En liten rapport

Den känns som att det inte är mycket som gått min väg den senaste tiden, jag har inte fått de besked jag önskat angående en del vitt skilda saker, plus att det är en rad småsaker som inte gått min väg i vardagen (en del kan mycket väl bero på att jag den senaste tiden har haft svårt att gå och lägga mig i tid, vilket gjort att jag varit lite tröttare än vanligt). Nu hoppas jag på att den utdragna så kallade träckveckan är till ända.
 
Den här helgen har i alla fall varit trevlig. I lördags var jag, syrran och systerdotter A på Jamtlis julmarknad, vilket var väldigt mysigt nu när snön börjat komma och det var roligt att uppleva den med en fyraåring som inte alltid tyckte att samma saker som vi vuxna var intressanta. Jag kom hem med lite lokalt tillverkade godsaker och en traditionsenlig bit kolbulle i magen. Då A somnade på bussen efter ett par hållplatser så var nog besöket lagom långt. Annars så har jag tagit det välbehövligt lugnt i helgen, läst en del och blivit lite oproportionellt glad när jag kollade de nya böckerna på Storytel och hittade en ny bok inläst av Gerhard Hoberstorfer (en favorit bland dem som läser in ljudböcker, men som inte läst in så många böcker).

söndag 8 december 2013

Innocent graves


En dimmig novemberkväll hittas sextonåriga Deborah Harrison mördad på en kyrkogård i Eastvale, hon har blivit strypt med axelremmen till sin egen skolväska och vid en första anblick verkar det vara ett sexmord. Deborah var kanske inte en helt vanlig skoltjej, hon var smartare och bättre än de flesta i skolan, hennes pappa har en framgångsrik karriär som lett till att han blivit adlad och Deborah verkar ha haft en del hemligheter. DCI Alan Banks och hans team upptäcker ganska snart att det finns ganska många misstänkta att följa upp från alla olika delar av samhället.

Innocent graves är den tjugoförsta boken som jag läser om DCI Alan Banks, och det innebär både att jag nu läst alla böckerna och att jag även blivit klar med Pocketlovers tre på tre-utmaning (som jag blev klar med i tid trots att recensionen inte kommer förrän nu). Det här är alltså den tjugoförsta boken som jag läser i serien och jag har egentligen inte så mycket att säga om den, de skiljer sig egentligen ganska lite åt. Det som är att i de första böckerna (Innocent graves är den åttonde boken från 1996) så är det mer polisarbete och ganska liten del av handlingen berör Banks privatliv med frun Sandra och barnen Tracy och Brian (det ändras i samband med skilsmässan längre fram i serien).

lördag 7 december 2013

Nelson Mandela

En av vår tid stora ledare och hjältar, Nelson Mandela, har gått ur tiden. Mandela avled i torsdags 95 år gammal, vilket i sig inte är så märkligt eftersom han uppnått en imponerade ålder och haft en sviktande hälsa de senaste åren. Mandela har levt ett långt och innehållsrikt liv sedan födseln 1918. Han har varit politiskt aktiv sedan tidigt 1940-taloch dömdes 1962 till livstids fängelse. När Mandela släpptes efter 27 år var det försoning som han predikade och tillsammans med presidenten F W de Klerk började han med arbetet att ena landet, 1993 fick de två dela på Nobels fredspris. 1994 blev Mandela Sydafrikas första demokratiskt valda president, något som han var fram till 1999. En märklig detalj är att USA inte tog bort Nelson Mandela från sin terrorlista förrän 2008, där han och ANC fördes upp under tidigt 1980-tal.

Ju mer jag läser om Nelson Mandela, desto mer intresserad blir jag av att lära mig mer om denne store man. Ett första steg blir att läsa Sten Rylanders bok om honom från 2012, som passande nog finns att låna som e-bok från biblioteket.

fredag 6 december 2013

Bokbloggsjerka 6 – 9 november

Ännu en vecka närmar sig sitt slut och det har blivit dags för en ny bokbloggsjerka.

Vilken skulle du helst vilja möta IRL och varför?

Det finns många karaktärer som jag skulle vilja möta IRL och vissa av dem, som DCI Alan Banks, har jag läst så mycket om att det känns som att han nog finns på riktigt. Det vore inte så dumt om jag kunde hänga lite med systrarna Bennet från Jane Austens Stolthet och fördom, det skulle nog bli livat, särskilt om mr Darcy och mr Bingley med systrar tittar förbi. Sedan så skulle jag gärna hänga lite med Gerlof Davidsson från Johan Theorins ölandsböcker, han verkar vara en klok farbror med en oerhört skarp hjärna.

torsdag 5 december 2013

Grand final i skojarbranchen


Lillemor Troj är en respekterad författare som gett ut böcker i mer än femtio år, men den dagen hon får läsa ett manus om sitt eget liv så sätts hennes värld i gungning. Den som är skrivit boken är Babba, en kvinna som Lillemor känt i många år, de har aldrig utvecklat någon vänskap, men de delar på en stor hemlighet. Under alla år så är det nämligen Babba som suttit på den litterära talangen, medan det är Lillemor som det rätta utseendet och de rätta maneren för att som ung kvinna ta sig fram i den litterära världen.

I Grand final i skojarbranchen leker Kerstin Ekman med autofiktionen och det finns en del likheter mellan Lillemor Trojs och Kerstin Ekmans karriärer, vilket gör att jag mot slutet tänker tänk om det inte är en påhittad roman. Det är bra och välskriven berättelse som väcker lite tankar om att det som ung kvinna kanske inte räcker med att ha en litterär talang om man inte har det rätta utseendet.

onsdag 4 december 2013

November - en sammanfattning

Det har blivit hög tid att sammanfatta läsningen i november, som bjudit på mycket bra och varierad läsning. Det har blivit nytt och gammalt, tegelstenar och kortromaner, deckare och nobelpristagare. En ganska trevlig månad med andra ord, även om jag bitvis kännt att jag borde läst ut böcker igår. Dessutom så blev jag klar med Pocketlovers tre på tre-utmaning i sista stund.

Det sällsamma fallet Benjamin Button av F. Scott Fitzgerald
De fördömda av Joyce Carol Oates
God jul - en berättelse av Jonas Karlsson
Dry bones that dream av Peter Robinson
Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk
Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Brinnande livet av Alice Munro
I kroppen min - Vägsjäl av Kristian Gidlund
Innocent graves av Peter Robinson

Antal lästa böcker: 9
Antal pappersböcker (inkl e-böcker): 7
Antal ljudböcker: 2
Antal deckare: 2
Antal böcker utgivna 2013: 6
Antal kvinnliga författare: 3
Antal manliga författare: 5
Antal kvinnlig och manlig författare: 1
Antal böcker lästa på svenska: 7
Antal böcker lästa på originalspråk: 6
Antal länder: 4 (Sverige, USA, England, Kanada)

måndag 2 december 2013

Nyckeln

 

Det har gått en månad sedan uppgörelsen i gymnastiksalen i Engelfors gymnasium och de utvalda hinner knappt återhämta sig innan det börjar hända ännu fler märkliga saker i Engelfors, vilka är tecken på att apokalypsen är nära. Tillvaron för de utvalda som är kvar i livet kommer att vändas upp och ner ännu en gång, fler frågor kommer att få svar, hemligheter kommer att avslöjas och lojaliteter testas. Samtidigt som de fyra kvarvarande utvalda, Minoo, Anna-Karin, Linnéa och Vanessa, gör allt de kan för att rädda världen så är Ida fast i ett gränsland.

Nyckeln är den tredje och avslutande delen i Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Engelforstrilogi som inleddes med Cirkeln och Eld. Det känns som att jag har väntat länge på att få läsa den avslutande delen i trilogin och efter de två första fantastiska delarna så har mina förväntningar blivit ordentligt uppskruvade. Det i kombination med att jag den här gången inte kunde försvinna in i boken under en helg (som jag gjort med de tidigare böckerna) gjorde att jag inte kände mig lika uppslukad av berättelsen som tidigare. Betyder det att Nyckeln inte är lika bra som Cirkeln och Eld? Nej, absolut inte, det är fortfarande väldigt bra, välskrivet och historien håller hela vägen. Jag är även väldigt förtjust i de olika karaktärerna som utvecklats och som står redo att möta alla utmaningar som de ställs inför.

Rabén & Sjögren skickade boken