Bekännelsen

I Hampstead Heath, London 1980 träffar den unga Elise Morceau den förtrollande och förföriska författaren Constance Holden. När Connies bok ska filmatiseras i Hollywood följer Elise med henne, men har svårt att hitta sin plats i den nya staden där alla siktar mot stjärnorna. 2017 i London söker Rose Simmons svar på vad det var som hände hennes mamma, som försvann spårlöst när hon var liten. När hennes pappa berättar för Rose att den sista som träffade hennes mamma innan hon försvann var författaren Constance Holden, som drog sig tillbaka när hon stod på toppen av sin karriär.

Bekännelsen är den brittiska författaren Jessie Burtons tredje roman och den dök upp hos mig som ett överraskningsexemplar förra året och har blivit liggande sedan dess, även om jag känt mig lockad av det vackra omslaget. Jag har tidigare läst Burtons debutroman Miniatyrmakaren, som jag inte var jätteförtjust i. Bekännelsen är dock en riktig pärla som jag fastnade i på en gång, även om jag läste den i två omgångar eftersom jag pausade boken i några veckor av någon anledning (troligtvis pga tvåveckorslån från biblioteket). Det är i alla fall en berättelse som håller hela vägen och som griper tag i mig och jag är glad för att jag fått chansen att läsa en väldigt bra bok som jag hade missat om den inte skickats till mig. Nu ska jag snart läsa Burtons andra roman Musan, som jag har som e-bok, och ställa den här i bokhyllan så att omslaget syns.

Modernista skickade boken