Systrar, egna rum och galna kvinnor på vinden

Igår var jag och mamma på en föreläsning som hette Systrar, egna rum och galna kvinnor på vinden på biblioteket om kvinnliga författare med den inspirerande Lena Kjersén Edman som skrivit boken 52 kvinnliga författare. Det var roligt att det blev fullsatt, de fick till och med ta fram fler stolar. Publiken bestod till en övervägande del av kvinnor i övre medelåldern som faktiskt inte var klädda i Gudrun Sjödén-kläder (vilket ju är kulturtanternas uniform).

Lena Kjersén Edmans föreläsning är en snabbguide till kvinnornas litteraturhistoria från 1700-talet fram till i dag, från Mary Wollstonecraft till Sofi Oksanen. Den timmeslånga resan gick sedan via Mary Wollstonecrafts dotter Mary Shelly (Frankenstein), systrarna Brontë, Viktoria Benedictsson, Selma Lagerlöf, Virginia Woolf, Harper Lee, Nicole Krauss och Sigrid Combüchen till den fantastiska finska författarinnan Sofi Oksanen och hennes Utrensing. En del av böckerna som det pratades om hade jag redan läst, men jag blev ändå sugen på att läsa många av böckerna. Det enda negativa med föreläsningen var att den var i kortaste laget med en timme, jag hade gärna lyssnat i en timme till.

Ett parallellt tema i föreläsningen var böcker som samtalar med varandra, eller intertextualitet. Det innebär att böcker hänvisar till varandra eller att man tar en karaktär, ofta bifigur, från en bok och stoppar in i en ny berättelse. Det mest kända svenska expemplet på detta är Bengt Ohlssons bok Gregorius som handlar om prästen Gregorius som är en av karaktärerna i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas.

Då kan man fråga sig hur duktig är jag egentligen på att läsa kvinnliga författare? Av de 48 böcker som jag läst hittills under 2011 så är 20 skrivna av kvinnor, 26 skrivna av män (Leif GW Persson är överrepresenterad med 5 böcker) och 2 böcker är skrivna av en man och en kvinna. Det känns som ett relativt jämnt resultat och det just nu (av en slump) ligger mest kvinnliga författare och väntar på att bli lästa hos mig.