Lucka 19 - Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv

Jag har under alla de år som jag följt presentationen av årets nobelpristagare i litteratur så är det bara en gång som jag känt att det här är en författare som jag vill läsa. Ja, förutom i år då jag för första gången hade läst årets pristagare Tomas Tranströmer. Det var för två år sedan när Herta Müller fick priset och ju mer jag hörde och läste om hennes författarskap desto mer sugen blev jag på att läsa hennes böcker. Den bok som den då nye ständige sekreteraren Peter Englund tipsade om som en bra ingång till Müllers författarskap var Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv. Efter den vanliga väntan som uppstår då man vill läsa en nybliven nobelpristagare så anlände den till slut och jag blev alldeles tagen. Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv är en bok som inte är lika lång som titeln, tvärtom så är det en roman på behändiga 216 sidor som utspelar sig under en spårvagnsfärd. Berättelsen utspelar sig i Rumänien under Ceauşesus diktatur där man aldrig vet vem som är angivare. En sak man vet är att säkerhetspolisen alltid kan komma på en anledning till att kalla en till långa och förnedrande förhör. Det är till ett sådant förhör som den kvinnliga huvudpersonen är på väg till. På ett väldigt bra sätt använder Herta Müller denna spårvagnsresa som en ramberättelse för att berätta kvinnans historia och hur det är att leva i diktaturen.