Till offer åt Molok

Det har gått 3,5 år sedan Åsa Larsson släppte sin förra bok, Till dess din vrede upphör, som jag tyckte var fantastisk när jag läste den och som jag burit med mig och tänkt på till och från sedan dess. Anledningen till att väntan på Till offer åt Molok varit så lång är att utgivningsdatumet skjutits fram flera gånger då Åsa Larsson stött på problem i skrivprocessen. Jag tycker att Åsa Larsson ska ha en stor eloge för att låta det ta tid istället för att stressa ut något som är sådär, något som fler svenska deckarförfattare borde ta efter. Man kan lugnt säga att mina förväntningar på boken hade hunnit bli tämligen höga. Till min stora glädje så infriades mina höga förväntningar av denna superba bok, som även om den klassas som deckare är så mycket mer. Det är en välskriven berättelse med en språklig nivå och med karaktärer som känns levande och för det mesta är sympatiska (med undantag för en Carl von Post som saknar allt vad sympatiska drag heter).

Till offer åt Molok är Åsa Larssons femte bok om kammaråklagaren Rebecka Martinsson och i vanlig ordning utspelar den sig i trakten runt Kiruna, vilket jag tycker är trevligt. Det hela börjar spännande med att en björn dödas och i magen hittas en tumme från en människa. När Sol-Britt Uusitalo hittas mördad så upptäcker man att det går ett strök av död genom hennes familj. Det finns även parallell historia om lärarinnan Elina Pettersson som 1914 anländer till Kiruna med en koffert full med böcker och inleder ett förhållande med disponent Hjalmar Lundbohm (som var med och byggde upp den nya staden Kiruna). Hela berättelsen håller ihop på ett bra sätt och är spännande utan att för den sakens skull frossa i spekulativt våld och rada upp lik efter lik. Åsa Larsson har än en gång visat att hon är den överlägset bästa svenska deckarförfattaren och hennes böcker kan med fördel läsas även av dem som inte är förtjusta i deckare.