En dåres försvarstal del 3

Jag har nu kommit fram till den tredje och sista delen i rapporteringen om August Strindbergs En dåres försvarstal som jag läser tillsammans med P1s Bokcirkel. Del 1 finns här och del 2 finns här.

Även om En dåres försvarstal är en skildring av äktenskapet mellan August Strindberg och Siri von Essen så är det bara den sista tredjedelen av den lite drygt 300 sidor långa boken som behandlar själva äktenskapet. Det hela börjar positivt med meningen ”Vilken outsäglig lycka att vara gift!” och en beskrivning av äktenskapets lycka. Men säg den lycka som varar, redan på sidan efter så uppstår de första slitningarna då den förtidigt födda dottern dör efter ett par dagar och romanens Maria låter hunden från hennes äktenskap med baronen flytta in. Romanens berättarjag Axel blir svartsjuk på hunden som han anser blir bortskämd och får komma hustrun närmare än han själv (dessutom så bajsar den lite överallt). Marias nära relation till hunden (som förövrigt beskrivs som ett monster med rinnande ögon av den hundhatande Strindberg) och en nära relation med en väninna är starten på den nästan paranoida svartsjuka som kommer att plåga Axel under hela äktenskapet på ett bitvis obehagligt sätt. Att Maria är otrogen är Axel övertygad om och han misstänker att hon varit med många olika personer, både män och kvinnor. När barnen kommer så börjar han fråga sig om det verkligen är han som är fadern. Bokcirkelns panel är inne på att det är en psykisk misshandel som vi läser om och jag håller med om det, även om berättaren själv verkar vara omedveten om det. Axels försök att få Maria att framstå som galen slår snett eftersom det i stället är han som är den som är galen.

En dåres försvarstal är en bok som är skriven på ett speciellt sätt eftersom den skrevs av August Strindberg på franska och den här översättningen till svenska är gjord 1976 av Hans Levander utgår från originalmanuskript. Strindberg själv ville inte att boken skulle komma ut i svensk översättning och motarbetade de som ändå publicerade boken på svenska. En dåres försvarstal är i vilket fall som helst en bok som är väl värd att läsa, språket är underbart och man kommer verkligen berättaren Axel in på livet, även om det inte är många åsikter som vi delar. Det är en berättelse om ett äktenskap som innehåller både kärlek och hat och som till slut leder till skilsmässa. Romanen slutar på ett bra sätt med meningarna; ”Nu är historien slut, Älskade. Jag har hämnats; vi är kvitt…”

Även om P1s bokcirkel fortsätter med ett par kortare berättelser av Strindberg, så kommer jag att ägna mig åt annan litteratur framöver.