Kurt kurir

Första gången jag läste om truckföraren Kurt var i författaren Erlend Loes första barnbok Kurt och fisken för närmare tio år sedan. Jag minns att jag föll handlöst för den charmiga boken om Kurt som hittar en jättestor fisk på kajen och tar med familjen på en jorden runt-resa åkandes på fisken, som de äter av under tiden (det är som ni förstår en väldigt stor fisk med lång hållbarhet). Sedan dess har jag sett fram emot varje ny bok om Kurt som kommit ut och med glädje läst dem, även om de inte riktigt lyckats komma upp i samma nivå som Kurt och fisken. Det finns dock ett undantag, den förra boken Kurt i Kurtby gillade jag inte speciellt mycket, bland annat för att det den egentligen handlade om var det som hände i Knutby för några år sedan.

Den nya boken Kurt kurir har en gul lapp på omslaget som talar om att boken är ”54 % tjockare + 25 fotnoter nästan utan tillägg på priset”. Det framgår dock inte vad den är 54 % tjockare än, men jag tycker att det är trevligt med fotnoter i böcker. En sak är i alla fall säker, Kurt kurir är många procent bättre än Kurt i Kurtby.

Det är kris i Norge, landet är på väg att delas. Befolkningen i Nordnorge har tröttnat på att deras skattepengar används till att betala för operahus och genusforskning. Under ledning av upprorsledaren Hektor Helleføkk försöker befria Nordnorge med slagordet ”Två länder, två folk!”. Det finns nästan inga kommunikationer, telefonledningarna och internet är blockerade, vägar och järnvägar har blivit saboterade och landet är i verklig kris. Kurt får i uppdrag att som en hemlig kurir ta sig över gränsen till Nordnorge för att överlämna ett väldigt viktigt meddelande. Ett uppdrag som är lika farligt som det är viktigt och det resan blir en kamp på liv och död för att ena Norge.

Det finns två saker som gör att böckerna om Kurt fungerar även om man är 30+ och inte tillhör den tänkta målgruppen (biblioteksklassificeringen är Hcf) och det är kombinationen av Erlend Loes text och Kim Hiorthøys bilder. Som vanligt när det handlar om Loe så är själva berättelsen lätt absurd och har en hel del blinkningar som till vuxna. Kim Hiorthøys teckningar blir ett med texten i sin enkelhet där alla karaktärsdrag dras till sin spets. Kurt kurir är en ganska bra äventyrsberättelse för barn och som enligt uppgift har de som läst Jules Vernes Tsarens kurir 15 % roligare.