Den sista akten

Den sista akten är Mari Jungstedts tionde deckare sedan debuten med Den du inte ser 2002 och jag har läst alla även om jag inte uppskattat alla. Ifjol bestämde jag mig för att sluta läsa Mari Jungstedts böcker eftersom jag tyckte att de börjat spåra ut, som deckare ibland har en tendens att göra. Men jag kunde ändå inte motstå Det fjärde offret när den en dag stod på bibliotekets snabblånshylla, och till min glädje så var boken en positiv överraskning. Eftersom även den nya boken Den sista akten håller en hög kvalitet så verkar det som att Mari Jungstedt utvecklats med åren och håller nu en annan nivå än tidigare.

I vanlig ordning när det gäller Jungstedts böcker så utspelar sig även denna på Gotland, den här gången under Almedalsveckan i Visby, där journalisten Erika Malm hittas mördad på sitt hotellrum. Det finns mer än ett spår för polisen att utreda som om det är hot från högerextremister eller spåren från en hemlig älskare som har med mordet att göra. Samtidigt verkar det som att ett gammalt fall är på väg att klaras upp. Kriminalkommissarien Anders Knutas ligger i skilsmässa med sin fru Line och vet inte hur han ska förhålla sig till den spirande förälskelsen till kollegan Karin Jacobsson.

Den sista akten är en habil deckare som är välskriven och där svaret på gåtan är ganska väl dold. Som i de flesta deckarserier blir det lite som att återse gamla vänner då många karaktärer återkommer i (nästan) alla böcker. I det här fallet börjar jag dock tycka att tv-reportern Johan och hans fru Emma är onödiga då de inte längre känns som att de tillför berättelsen något. Det positiva är att de har i alla fall slutat turas om att nästan dö i slutet av varje bok.