Jag är Zlatan

Jag hade bestämt mig för att inte läsa boken om Zlatan, trots att den är skriven av den underbare David Lagercrantz, vars böcker jag gillar väldigt mycket. Trots att jag då skulle få vänta ytterligare några år på att få läsa något nytt av honom. Mitt intresse för fotboll är tämligen litet och brukar bara blossa upp tillfälligt i samband med stora mästerskap (och då helst om Sverige är med) och då inte så pass att jag ser någon hel match utan zappar mest förbi när det är reklampauser på andra kanaler. Mitt intresse för Zlatan Ibrahimovic är ännu mindre, jag vet så klart vem det är men inte mycket mer. Till slut så kunde jag ändå inte låta bli att låna Jag är Zlatan på bibblan, bara för att den är skriven av just David Lagercrantz. Det kan tyckas som att det är en udda duo som arbetat med boken, överklasskillen Lagercrantz och rosengårdskillen Zlatan, men det kanske var det som gjorde att det blev en bok.

Eftersom jag inte visste mer om Zlatan än det som jag snappat upp när jag läst om boken. Det är helt uppenbart att Zlatan är en kille som har fått kämpa för att komma dit han kommit i livet utan att ha fått något gratis. Barndomen var tuff med tomma kylskåp, frånvarande föräldrar, andra föräldrar som gick runt med protestlistor eftersom de inte tyckte att han passade in och han hade lika gärna kunnat göra en kriminell karriär istället för en fotbollskarriär. I jämförelse med andra biografier av det här slaget som jag läst genom åren så är det här den mest välskrivna, vilket jag tillskriver David Lagercrantz, men annars så lämnar den mig tämligen oberörd.