Fallvatten

Jag har bara läst en bok av Mikael Niemi tidigare och det var föga förvånande Populärmusik från Vittula, som jag bara läste för att se vad alla pratade om. Jag kände mig dock ganska ensam om att inte tycka att det var en fantastisk berättelse, även om en dåvarande kollega till mig i var inne på samma spår (teorin var att vi var i yngsta laget för att riktigt uppskattade den, vi hade båda nyss passerat tjugostrecket). Men när Mikael Niemi besökte Babel förra veckan och berättade om den nya boken Fallvatten så blev jag intresserad och när mamma sa att den var en bra och spännande bok och jag fick ta över mammas biblioteksex så hamnade den snabbt överst i läshögen. Jag är dessutom förtjust i böcker som utspelar sig i Norrland, vilket inte är den vanligaste miljön för svenska böcker.

 

Fallvatten är något som ovanligt som en svensk katastrofroman och när jag nu läser en svensk katastrofroman så är det extra roligt att den är både välskriven och spännande. Under en dag då det ofattbara händer får vi följa ett antal karaktärer och deras kamp för livet. Det är höst och det har regnat oavbrutet under hela hösten och i Lule älv ligger kraftverkens jättemagasin på rad och de är fyllda till bredden. En dag brister dammarna och släpper i väg en grå vägg av vatten som förstör allt som kommer i dess väg. För varje damm som brister längs vägen så ökar vattnets kraft på sin väg mot havet där Luleå och Boden ligger. Vi får träffa den urbaniserade samen Adolf som försöker köra ifrån vattnet med sin sport-Saab. Vincent, helikopterpiloten som blivit självmordsbenägen sedan hans fru Henny lämnat honom, som tillsammans med Henny försöker flyga före vattnet för att kunna varna och rädda så många som möjligt medan hans gravida dotter Lovisa kämpar för sitt liv. Vi träffar även den utbrända läraren Lena som håller en akvarellkurs för ett antal kvinnor och den vackre ynglingen Laban och den kraftverksanställde Barney som en gång för alla vill visa kvinnorna vem som bestämmer.

 

Fallvatten är en spännande och välskriven berättelse som grep tag i mig och den var svår att lägga ifrån sig. Bitvis var den nästan för spännande då mitt hjärta satt i halsgropen och jag kände dödsångesten som bokens karaktärer kände. Det finns inte mycket utrymme för att hämta andan under boken 276 sidor och både läsningen och handlingen flyger fram. Fallvatten är verkligen en bok som jag hoppas kommer att hitta många läsare och som kommer att få sig en tankeställare om vad som skulle hända om olyckan var framme.