Var är alla flickor nu?

Jag har länge räknat finska Leena Lehtolainen som en av mina favoriter bland deckarförfattarna, så jag blev glad när jag upptäckte att hon precis kommit med en ny bok efter ett uppehåll på flera år. I vanlig ordning är det den jordnära polisen Maria Kallio som är huvudperson och i den här boken så har barnen Iida och Taneli blivit större och maken Antti (som är matematikprofessor) tar en mindre plats än vanligt. Som många andra poliser i litteraturen så försöker Maria Kallio att få ihop familjelivet med arbetslivet, även om det verkar fungera bättre när barnen är större.

 

I Var är alla flickor nu? har Maria Kallio precis börjat sitt nya jobb som ledare för en specialgrupp som utreder våldsbrott inom Esbo-polisen när hon upptäcker att det försvunnit tre muslimska flickor under en kort period. Ingen av flickorna har anmälts försvunnen av sina föräldrar och de är alla medlem i samma tjejklubb, där även Kallios dotter Iida är medlem. Polisen hinner knappt börja förhöra personerna i de försvunna flickornas närhet förrän den iranska Noor hittas strypt med sin egen sjal, även hon medlem i tjejklubben. Det framkommer snart att Noor hade en finsk pojkvän och mycket tyder på att det kan vara ett hedersmord, men det finns även spår som leder i andra riktningar.

 

Det är lite tråkigt att den första boken som kommer på svenska av Leena Lehtolainen på flera år inte är lika bra som de tidigare. Historien är rörig och svår att få grepp på (att jag läste boken med en lätt bomullsfylld hjärna på grund av sjukdom spelar inte in eftersom jag var tvungen att läsa långsammare än vanligt) då det fanns en massa trådar som ledde åt olika håll och det kändes som att en del glömdes bort på vägen. Det finns bättre deckare att läsa i höst. Sedan kan jag inte komma ifrån att poliserna Taskinen och Ruuskanen har namn som inte klingar helt bra i mina öron.

 

Var är alla flickor nu? är den första boken i Pocketlovers utmaning Tre på tre