Fvonk

Jag minns när jag bodde i Borås i början av 2000-talet och det pratades mycket om Erlend Loes bok Naiv. Super och när jag till slut läste den så föll jag pladask för den absurda humor som Loe använder sig av. Sedan dess har jag följt Erlend Loes författarskap och läst alla böcker som släppts, både barn- och vuxenböcker. Även om jag gillar Loes barnböcker om truckföraren Kurt, så känns det som att det var ett tag sedan han kom med en vuxenbok.

 

Fvonk har det jobbigt sedan det uppdagades att Gång- och Motionsförbundet fuskat med medlemsantalet och tvingades lägga ner verksamheten. Fvonk känner att okulturen inom Gång- och Motionsförbundet smittad ner honom, vilket gör att de gravida (som enligt Fvonk är de renaste varelserna i världen) börjat förfölja honom. Det Fvonk behöver är en vän. En dag så får han en ny hyresgäst som har ett stort lösskägg, två livvakter och som påminner väldigt mycket om den norska statsministern Jens Stoltenberg. Jens behöver också en vän, han skulle egentligen behöva sjukskriva sig, men det kommer att skada både partiet och regeringssamarbetet. Jens är trött och lite deprimerad och hittar en fristad hos Fvonk.

 

Fvonk är en typisk bok av Erlend Loe där lite udda (och i det här fallet lite slitna) människor möts och en viss absurditet uppstår. Jag tycker att det här är en av Loes bästa böcker och en av styrkorna med boken är att berättelsen har ett begränsat persongalleri (Fvonk, Jens och några få bifigurer) och att den utspelar sig i den lilla världen, som i det här fallet mest är hemma hos Fvonk.