Mo Yan

Den här dagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Tanken var att jag skulle skjuta lite på lunchen så att jag skulle hinna äta och sedan dra mig tillbaka till sofforna på jobbet, där det brukar vara lugnt den tiden på dagen och där det finns bra radiomottagning (till skillnad från platsen där jag sitter). I soffan skulle jag sitta redo med papper och penna för att kunna göra anteckningar, lyssna på P1’s sändning, ha internet igång i mobilen för att kunna beställa en bok om pristagaren verkade intressant.  

Men istället för att göra mina vanliga arbetsuppgifter så fick jag göra ett annat projekt (läs titta på papper som åker genom en skanner nästan hela dagen) och då kunde jag inte ta lunch precis när jag ville eftersom jag fick anpassa mig till när någon kom avlöste mig. Istället för en lugn stund i soffan så fick jag lyssna medan jag jobbade och fick vifta med mobilen i ett försök att hitta en bra mottagning (vilket oftast verkar vara när jag står i en obekväm ställning).

När Peter Englund presenterade Mo Yan som årets pristagare så var min första tanke, inte ännu en man för tredje året i rad. Inte för att det är könet som är det viktiga för om man är en bra författare eller inte, men jag tror inte heller att det bara funnits 12 kvinnliga författare som varit bra nog för att få nobelpriset sedan 1901. Nu när jag hört lite mer om Mo Yans författarskap så har jag ställt mig i kö på biblioteket för att kunna läsa romanen Vitlöksballaderna.