Den skrattande polisen

I min ambition att lyssna på alla tio deckarna om Martin Beck av Maj Sjöwall och Per Wahlöö så har jag nu kommit fram till den fjärde boken, Den skrattande polisen. Efter att de tre tidigare böckerna utspelat sig på sommaren, så utspelar sig den här i ett (i alla fall delvis) regnigt november. Martin Beck är fortfarande förkyld, röker för mycket och är olycklig i sitt äktenskap. Äktenskapsproblemet har han delvis löst genom att sova på en bäddsoffa i vardagsrummet, med fördelen att nu kunna röka i sängen.

 

En regnig novemberkväll hittas en tvåvåningsbuss där alla passagerarna blivit skjutna och en av de döda är Martin Becks kollega Åke Stenström. Det finns inte många ledtrådar för polisen att gå efter i jakten på massmördaren. Lösningen till gåtan verkar vara att ta reda på vad Åke Stenström gjorde på bussen och det verkar finnas kopplingar till ett olöst 16 år gammalt mord. I Den skrattande polisen så börjar Gunvald Larsson ta lite mer plats och håller en helt underbar presskonferens.

 

Jag tycker inte att Den skrattande polisen är fullt lika bra som de tidigare böckerna, mordgåtan håller inte riktigt hela vägen den här gången. Jag tycker mig även skönja en viss nedlåtande ton mot invandrare, en gnutta antifeminism och ett omotiverat brandtal mot den hemska julstressen och kommersialismen, som driver människor till hjärtinfarkter.