Pusjkin och ryssarna

Det framstår allt tydligare för mig att Aleksandr Sergejevitj Pusjkin (1799-1837) har en speciell ställning i den ryska litteraturen, där han räknas som den störste av poeter. När jag i somras satte mig på flyget till St Petersburg så hade jag knappt hört talas om honom, utan bara läst ryska romanförfattare som Fjodor Dostojevskij och Lev Tolstoj. Efter två intensiva med guiden som pratade en hel del om denne fantastiske poet, pekade ut flera statyer som rests till hans minne och vi besökte även staden Pusjkin, så började jag känna att här är en kunskapslucka som jag behöver fylla. Staden Pusjkin hette tidigare Tsarskoje Selo (Tsarernas by) och fick sitt nya namn 1937, vi var där för att besöka det pampiga Katarinapalatset som byggdes av Katarina I.

I helgen så lyssnade jag på Klassikern hos Kulturradion i P1 där journalisten Fredrik Wadström berättade om hur Pusjkin förföljt honom under åren. Wadström berättade om en lägenhetsfest i Moskva på 1990-talet där någon hade framfört åsikten om att Pusjkin inte var den störste av poeter, vilket ledde till att resten av festen ägnades åt att avstyra slagsmål mellan olika festdeltagare. Det är även så att om man är med i den ryska versionen av Vem vill bli miljonär så får man räkna med att det kommer frågor om Pusjkins poesi och alla ryssar förväntas tydligen kunna någon av hans dikter utantill. När Wadström berättar om att en radiostation under en presidentvalskampanj för några år sedan ordnande en tävling där fiktiva karaktärer från olika böcker tävlade om vem som skulle vara den bäste presidenten. Att den tävlingen bjöd på de bästa politiska debatterna när engagerade lyssnare ringde in för att argumentera för sin kandidat, känns som ett tecken på att den politiska debatten i Ryssland inte är så öppen. 

Sista dagen i St Petersburg så hade jag några timmar för mig själv och då satte jag mig på en bänk i Konsternas Torg under en av stadens Pusjkinstatyer och läste en stund. När jag kom hem så lånade jag hem en av Pusjkins böcker, diktromanen Eugen Onegin, från biblioteket. Jag förstod mig inte på boken och blev dessutom lätt förvirrad av att det fanns noter från både författaren och översättaren. Själv så dog Pusjkin 37 år gammal i sviterna av en duell, där han försökte försvara sin ära.

Vill man läsa mer om de äventyr som ryska författare och de människorna som läser dem bjuder på så rekommenderar jag Elif Batumans Besatta.