Terroristerna

Jag har nu nått slutet på min egen utmaning att lyssna mig igenom Maj Sjöwalls och Per Wahlöös tio deckare om Martin Beck och hans kollegor. Den tionde och sista boken Terroristerna är även den längsta av böckerna, och i mitt tycke även med den rörigaste handlingen. Där de flesta av de tidigare böcker har haft föredömligt enkla mordgåtor med lite så kallat fluff runtomkring där bland annat polisernas privatliv avhandlas. I Terroristerna så är handlingen inte lika rak och lätt att följa. Gunvald Larsson skickas på ett studiebesök till Spanien för att studera hur säkerhetspolisen gör vid ett besök av en president från ett fascistiskt land, men besöket går inte så bra och en bomb gör att Gunvald får presidentens huvud i magen. I början av boken finns även en lång rättegångssekvens (som inte blir kortare av att advokaten hela tiden kommer med långa utläggningar som inte har med saken att göra) där Martin Beck vittnar för försvaret. Den åtalade är en ung väldigt naiv kvinna som är åtalad för bankrån, även om det finns vissa indikationer på att det hela var ett misstag. Någonstans mitt i boken så mördas en porrfilmsproducent och hans mördare grips lite senare. Hela den mordhistorien känns som utfyllnad och hör inte ihop med något annat i boken. Huvudhistorien är att det ska komma en amerikansk senator, som många tycker illa om, på besök till Stockholm och Martin Beck leder den grupp som ska ansvara för säkerheten under besöket och förhindra att någon terroristgrupp ska kunna ställa till med något.

 

Jag tycker som sagt att Terroristerna blir rörig och de olika delarna av berättelsen inte riktigt håller ihop till en helhet. Precis som i den förra boken Polismördaren så tycker jag att berättelsen hamnar lite i skuggan av den vänsterpolitiska propagandan som tar en allt större plats, genom långa utläggningar om hur illa det står till i samhället. Det här är också en bok där relationen mellan föräldrar och barn inte alltid är så kärleksfull. Ett föräldrapar säger att de inte vet var dottern bor, men det är lika bra eftersom ingen i familjen förstår sig på henne ändå. Martin Beck är inte mer sympatisk när han erkänner för sig själv att han faktiskt inte tycker om sin son.