En man som heter Ove

Ove är en man med fasta principer som han håller hårt på och är övertygad om att världen skulle vara en väldigt mycket bättre plats om alla var som honom. Ove är 59 år gammal och har blivit förtidspensionerad på grund av arbetsbrist, vilket gör att han känner sig överflödig eftersom det är viktigt att vara en sådan som arbetar, aldrig är sjuk, betalar skatt och amorterar sina lån.  Ett av de stora trauman som Ove varit utsatt för var när han blev avsatt som ordförande i bostadsrättsföreningen, en händelse som Ove refererar till som statskuppen. Ove är inte rädd för att tala om för sina medmänniskor när de inte följer de regler som finns, som att respektera de skyltar som Ove satt upp. När det flyttar in en ny familj i huset bredvid Oves så kommer det att påverka hans tillvaro på ett oväntat sätt.

 

Jag har hört och läst så mycket positivt om En man som heter Ove att mina förväntningar var ganska högt uppskruvade, vilket gjorde att jag i början upplevde boken som lite seg. När jag kom in i boken och man fick reda på mer om Ove och hans liv så utvecklade det sig en underbar historia om en man med ett väldigt stort hjärta, men som inte är så bra på att visa det. Män som Ove finns lite överallt i samhället och vi har nog alla stött på en och annan Ove i någon form och de kan vara charmiga i sin butterhet.