Vi kom över havet



När jag förra veckan hade idétorka gällande vilka böcker jag kände för att läsa den närmsta tiden så tipsade mamma mig om några böcker inklusive Vi kom över havet av Julie Otsuka. Jag började läsa boken utan några särskilda förväntningar, med efter några sidor så var jag helt fängslad. Vi kom över havet bygger på sanna berättelser om de japanska postorderfruarna som kom till Amerika på 1920-talet och följer dem fram till 1941 då de utpekas som förrädare efter anfallet mot Pearl Harbour. På båten som kom till Amerika 1919 sitter kvinnorna med korten på männen som väntar på dem och undrar om de kommer att älska dem och om de kommer att känna igen dem på kajen. När de kommer fram så visar det sig att männen som väntar på kajen inte är som männen på korten, en del har skickat gamla bilder och en del har skickat ett kort på en vän som ser bättre ut. Livet i det nya landet blir inte så lätt som de tänkt sig, de möts av en tillvaro där de tvingas arbeta hårt under knappa omständigheter och inte blir insläppta i samhället.

I den här romanen är det kollektivet som står i centrum och det finns en känsla av vi och dem, där vi är de japanska kvinnorna. Det är ett grepp som fungerar väldigt bra i här fallet och gör att berättelsen blir gripande och tar tag i mig. Både språket och översättningen känns väl genomarbetade och håller en hög nivå. Vi kom över havet är en riktig liten pärla på 175 brillianta sidor.