Alla monster måste dö

Att Nordkorea är ett märkligt land styrt av excentriska ledare är ingen nyhet, men när jag läser Magnus Bärtås och Fredrik Ekmans bok Alla monster måste dö så börjar jag inse att det är ett ännu märkligare land än jag kunde tänka mig. Att läsa om Nordkorea är som att läsa om ett påhittat land i science fictionbok, eller som om George Orwells 1984 blivit verklig. Jag kan inte tänka mig att något annat länd tvingar sina medborgare att ha högtalare hemma som inte går att stänga av och som sänder ut meddelanden som prisar den helige ledaren.

 

Då de ledande i Nordkorea inte visste hur de skulle gå tillväga när den helige ledaren Kim Il-Sung dog i början av 1990-talet så beslöt man sig helt enkelt att han fick vara kvar som president för alltid medan sonen Kim Jung-Il tog över det praktiska styret. Det är också ett land där de högsta ledarna lever i överflöd medan folket svälter, där det krävs väldigt lite för att hamna i fångläger, som inte drar sig för att kidnappa människor (som den Sydkoreanska filmstjärnan Madame Choi), som gör kopior som är bättre än originalen (inklusive amerikanska dollarsedlar) och som ordnar stora skådespel, som en utländsk besökare som satt på ett hotell med utsikt över en tunnelbanestation och som upptäckte att det var samma människor som hela tiden kom upp fast i olika kläder. Det finns även frågan om den koreanska halvön delas av en 248 kilometer lång och fem till åtta meter hög mur eller inte. Nordkorea säger att Sydkorea och USA byggde den i slutet av 1970-talet för att kunna invadera landet. Sydkorea och USA säger att den inte finns. Det verkar inte finnas några foton som bevisar dess existens och alla turistgrupper verkar anlända samtidigt som kvällsdimman.

 

Magnus Bärtås och Fredrik Ekman besökte Nordkorea genom en gruppresa, det enda sättet att komma in i landet. Med på resan är en udda samling människor med bland annat en svensk stridspilot, en gigantisk schweizare, en rysk kemist som samlar på vattenprov, chockturister och en ung nordkoreaexpert. Upplevelserna från resan varvas med en översikt över Nordkoreas historia, hur samhället fungerar och Madame Chois historia, hon blev kidnappad och tillbringade åtta år i landet innan hon lyckades fly. Alla delar skapar en helhet som är bra, fascinerande och läsvärd. Det läskiga är att denna märkliga och lätt paranoida nation har kärnvapen.