Det är fredag och det har blivit dags för en ny bokbloggsjerka.
Vad tycker du om dialekternas vara eller icke vara i böckernas värld?
Jag har absolut ingenting emot dialektala inslag i böcker så länge det tillför något och så länge det går att förstå även om man inte kommer från den delen av landet. Jag tyckte att Elin Olofssons Då tänker jag på Sigrid är ett bra exempel på när det gäller en bra nivå på användandet av dialekt, även om jag kanske är lite partisk eftersom det är min dialekt som används i boken. Dialkten bör enbart användas när någon pratar.
Jag har upptäckt att det är svårt att veta vad som är dialekt och vad som är "svenska" när det gäller mig själv när jag pratar. När jag flyttade från Göteborg till Skåne så blev det uppenbart :) Det måste vara svårt att veta vad en eventuell "icke-infödd" förstår av en dialekt när man skriver en bok, men om det ska vara dialekt så ska det ju vara autentiskt. Samtidigt kan man inte förutsätta att folk begriper, precis som alla bara utgick från att jag kunde alla skumma skånska ord när jag flyttade hit.
SvaraRaderaSvårt att skriva med dialekt, skulle jag skriva en bok skulle jag hålla mig till rensvenska sen använder man ju många ord som man inte skriver och jag gillar dialekter i talspråk :)
SvaraRaderahaha, gillar namnet på din blogg. Håller med om att dialekterna bara bör användas när någon faktiskt pratar.
SvaraRaderaJa om man ska skriva med en dialekt så känns det väsentligt att det är skrivet på ett sådant sätt att alla kan förstå :)
SvaraRaderaSå länge det bara används i dialogerna är det okey. Men man skall kunna förstå det!
SvaraRaderaÄr inte så förtjust i skrivna dialekter, men visst är det lite roligare när det är ens egen. Lokalpatriot...
SvaraRaderaJag gillar dialektala småord, dem får man gärna gödsla med för lokalfärg, men fonetiskt talspråk är jobbigt. Värmländska torde väl vara svåraste att skriva på, med alla specialvokaler som ingen från resten av landet fattar hur de låter? typ "kôrv"
SvaraRaderaJag tog samma bok som exempel och jag är inte ens jämtlänning, bara inflyttad västernorrlänning...
SvaraRaderaOm det är en dialekt jag är bekant med (min egen...) då kanske det kan vara OK i en bok, men jag är inte hemma i så många dialekter och då kan det bli att jag faktiskt inte fattar, och då förstör det läsningen helt för mig... Jag kan acceptera sparsamt med dialektala ord i dialogen, om det används för att ge personerna en extra dimension, men det kräver verkligen fingertoppskänsla av författaren!
SvaraRaderaJag kan också tänka mig enstaka dialektala uttryck i en dialog. Men det får inte vara så mycket att jag tappar förståelsen för det jag läser. Och så måste det vara en poäng med att dialekt används.
SvaraRadera