Förr eller senare exploderar jag

Hazel Grace är 16 år och har en obotlig cancer som delvis slagit ut hennes lungor så att hon är beroende av syrgas dygnet runt. På ett av stödgruppsmötena, som Hazels föräldrar tvingar henne att gå på, dyker det en dag upp en ny kille med ett speciellt leende, Augustus Waters som har förlorat ett ben till cancern, men som blivit cancerfri. De två hittar varandra genom sitt sätt att använda humorn som överlevnad, sin känsla att vara biverkningar av livet och boken Ett storslaget lidande, om en cancersjuk tjej och som slutar mitt i en mening. Det utvecklar sig till en stark kärlekshistoria.

 

Efter att ha läst många hyllningar om Förr eller senare exploderar jag så var jag lite rädd för att jag skruvar upp förväntningarna lite väl mycket, men det visade sig snart att det inte var något problem eftersom det är en väldigt bra bok. När jag började läsa boken så kunde jag inte lägga ifrån mig, utan sträckläste den under eftermiddagen och kvällen. Språket är bra och flödande och översättningen känns välgjord. Huvudkaraktärerna Hazel och Augustus känns trovärdiga, sympatiska och jag vill att allt ska gå bra för dem.