Utvandrarna

Det känns som att jag tipsar om Vilhelm Mobergs Utvandrar-epos i tid och otid och även om jag har den nya fina pocketutgåvan hemma i bokhyllan så kommer jag inte att läsa om dem på länge. Jag har läst böckerna en gång och lyssnat på ljudböckerna en gång (och lyssnat på skivan med musikalen hur många gånger som helst) så jag har en bra koll på historien. Däremot så har min mamma just läst om böckerna för första gången sedan tidiga tonåren i mitten av 1960-talet efter att jag gett dem till henne i födelsedagspresent (vi har nu varsin uppsättning som vi gett varandra i födelsedagspresent). Mamma har ägnat årets semester åt Utvandrarna och levt i Karl Oskars och Kristinas värld utan att ens titta på andra böcker. Det har de senaste veckorna trillat in rapporter om gråt (Anna dör efter att ha ätit korngrynsgröten) och sjösjuka (när det stormade på havet). Jag har frågat saker som om Karl Oskar slaktat oxen för att rädda Johan än (dit hade hon inte hunnit då). En intressant sak som jag upptäckt med episoden med oxen är att det är något som även de som inte läst böckerna och knappt sett filmerna har koll på.

 

Även den sista halvan av den fjärde boken, Sista brevet till Sverige, upplevdes som segare och inte fullt lika bra som de andra böckerna så har det varit en fantastisk läsupplevelse med ett underbart språk. En anledning till det är nog att Moberg själv hann ledsna på berättelsen medan han skrev den sista delen och det tog honom ändå tio år att skriva hela sviten. Karl Oskars och Kristinas äktenskap innehåller mycket kärlek, ömhet och respekt för varandra. Sedan så finns historien om Karl Oskars yngre bror Robert som är mer av en drömmare och som lämnar det hårda bondelivet för att söka lyckan på guldfälten tillsammans med vännen Arvid. Några som däremot tar en liten plats är barnen, de har knappt några repliker alls i böckerna. Något som skulle kunna bero på att om barnen fick ta en lika stor plats som de vuxna så skulle persongalleriet och berättelsen svälla ut över alla gränser och det skulle vara omöjligt att hålla reda på alla karaktärer och deras bihistorier.

 

Sammanfattnings vis så är det en svit med böcker som fortfarande är värda att läsa och som håller en genomgående hög kvalitet.