Ett litet livstecken

Jag börjar nu återhämta mig så smått från ögonoperationen och synen börjar komma tillbaka, även om det är en bit kvar tills den stabiliserat sig och den är fullgod. Jag ser fram emot den dagen då jag åter kan öppna en vanlig pappersbok och utan problem läsa texten. Som tur är har jag min Letto där det går att anpassa textstorleken efter dagsformen (dock så orkar jag inte läsa några längre stunder på den för tillfället). Tålamod är mitt ledord för tillfället, allt kommer att bli bra, det tar bara lite tid. De första dagarna när jag inte kunde hålla ögonen öppna några längre stunder fanns det inte så mycket annat att göra än att ligga och blunda, vilket blev lite tråkigt i längden. De senaste dagarna har jag kunnat hålla ögonen öppna och har sett, men inte tillräckligt bra för att kunna läsa, använda datorn, titta på tv (lyssnade lite på tv och tittade sporadiskt upp), lägga patient eller sticka (stickade ett varv på en socka som jag inte ens kommer ihåg när jag började på). Att lyssna på ljudböcker eller radio tog inte bort känslan av rastlöshet som uppkommer när jag är stilla och tittar ut i luften.