Barnbruden

1774 kommer den femtonåriga Hedvig Elisabeth Charlotta till Sverige med det kungliga skeppet Sofia Albertina för att gifta sig med hertig Karl av Södermanland, yngre bror till kung Gustaf III, och ge landet den tronarvinge som är efterlängtad. På skeppet finns även den omsvärmade adelsfröken Sophie von Fersen, som inte vill passa upp på en trilskande tysk barnrumpa. De två unga kvinnorna finner dock varandra under resan och utvecklar en djup vänskap. Det är ett hov fyllt av intriger som den unga prinsessan kommer till. Kungen Gustaf III vill inte umgås med drottningen Sofia Magdalena och har inte fullbordat äktenskapet trots att det gått nio år. Kungen kommer dessutom inte överrens med sin mot, änkedrottningen Lovisa Ulrika (som förövrigt inte kommer överrens med drottningen heller). Förutom att vara fast i ett kärlekslöst äktenskap så måste den unga prinsessan leva med sin mans inte särskilt diskreta affärer med andra kvinnor. På slottet finns även den stumma flickan Pottungen som tar hand om andras skit.

 

Barnbruden är journalisten Anna Laestadius Larsson debutroman och det är en historisk roman om när den blivande drottningen Hedvig Charlotta kom till Sverige och kastades in i ett intrigfyllt hovliv. En sak som jag stör mig lite på är påståendet att Hedvig Charlotta var den yngsta kungliga bruden i landets historia. Jag har visserligen inte koll på hur gamla alla kungliga brudar varit, men jag vet med säkerhet att drottning Filippa var tolv år när hon gifte sig med unionskungen Erik av Pommern. Barnbruden är en bra bok med ett språk som flyter och som behandlar en intressant period i svensk historia. Dock så förstår jag inte riktigt vad Pottungen tillför berättelsen.

 

Det här är ett recensionsex från Piratförlaget