Den bästa dagen är en dag av törst

Det är 1932 och Karin Boye lämnar Stockholm, maken, älskarna och det intensiva arbetet med tidskriften Spektrum för att söka en tillflykt i Berlin. Deprimerad börjar Karin gå till den berömde psykoanalytikern Schindler, som hon hoppas ska kunna bota henne och driva ut de homoerotiska tendenserna som Karin brottas med, det som känns som en gift i kroppen. När analysen hos Schindler inte ger det önskade resultatet, istället början hon må allt sämre, så söker Karin svaren på annat håll. Den första tiden i Berlin präglas av ensamhet, brist på pengar, hemlängtan och svårigheten att finna sina egna ord. I Berlin så upptäcker Karin en annan värld med klubbar och caféer där kvinnor öppet älskar kvinnor. Med motstridiga känslor ger hon efter för giftet och inleder förhållanden med kvinnor.

Den bästa dagen är en dag av törst är en fin berättelse om en författare som åker bort för att hitta sig själv och bota sin depression. Jag tycker att det är intressant när verkliga personer behandlas i fiktiv form, särskilt när det som i det här fallet är välskrivet och handlar om en person som jag inte vet så mycket om. Det här är en bra och välskriven bok som jag tyckte om att läsa, men eftersom jag läst den under en lässvacka så har den inte fått den uppmärksamhet som boken förtjänar av mig. Det känns som att jag läst den i flera veckor.