Tiden går så långsamt när man tittar på den

Lyckan borde vara fullkomlig för Caroline och Jonas när deras efterlängtade dotter föds, men Caroline drabbas av en förlossningsdepression. En dag ändras hela tillvaron när Caroline tappar dottern från balkongen, något som hon inte har något minne av. Mirakulöst överlever barnet fallet från sjunde våningen och hamnar i koma, medan Caroline hamnar i fängelse så vakar Jonas konstant vid dotterns sida.

Tiden går så långsamt när man tittar på den är Josefine Lindéns debutroman och det är bland det bästa jag läst på länge. Josefine var med på bokresan och när hon på söndagen pratade om boken på den programpunkt, som jag inte hade tänkt vara med på (tur att jag ångrade mig), så tyckte jag att boken lät väldigt intressant och jag köpte ett signerat exemplar. På vägen hem hade jag först ett par timmar att slå ihjäl på centralen följt av en ganska lång tågresa och när jag började läsa boken så kunde jag inte lägga ifrån mig den och den räckte bra precis till jag kom hem. Boken är helt fantastisk (även om berättelsen även är hemsk), språket är underbart och det är välberättat. Det här är verkligen en debut som lovar gott inför framtiden, och jag gläds åt att Josefine håller på att skriva på nästa bok.