Weeping Willows

I år firade jag första maj genom att gå på Weeping Willows konsert på Gamla Teatern här i Östersund. När jag först såg att de skulle komma till stan under den här turnén så tänkte jag inte gå och lyssna på dem eftersom jag såg dem spela för ett par år sedan och dessutom ska åka till Stockholm nästa helg för att se ett annat favoritband, Manic Street Preachers. Nu är jag väldigt glad för att jag ändå beslutade mig för att gå på konserten, för gud vad bra de är och vilken låtskatt de skapat. Plus att Magnus Carlson är en av landets absolut bästa sångare och han levererar alltid live (i alla fall har han gjort det de fyra gångerna jag sett honom uppträda). Så även den här gången.

Jag tyckte att konserten började lite halvsegt, mest beroende på att de körde låtar som jag inte hade riktigt koll på. Men när de sedan körde favoriterna Blue and alone, While I’m still strong och Stairs efter varandra så lyfte konserten ordentligt. Sedan så fortsatte de med att spela en del från den nya skivan The time has come och en hel del från debuten Broken promise land (som jag älskat sedan den släpptes 1997) som Under suspicion, Eternal flames och det underbara titelspåret. Det hela avlutades passande nog med So it’s over som ett extra extranummer.