En tjock trend

Det känns som att det i år kommer ovanligt många intressanta böcker (av någon anledning så här lagom till Bokmässan). Den stora trenden som verkar råda i år är att böckerna ska vara tjocka, helst inte under 400 sidor. Av de nya böcker som jag läst den senaste tiden så har de varit ganska tjocka;

Hanne-Vibeke Holsts Knud, den store 534 sidor

Tove Alsterdals Låt mig ta din hand 470 sidor

John Ajvide Lindqvists Himmelstrand 410 sidor

Elin Olofssons nya Till flickorna i sjön var dock ett trevligt undantag på 237 sidor

Det ser inte så mycket bättre bland de böcker som står på tur på läslistan;

Kristina Sandbergs Liv till varje pris 554 sidor

Joyce Carol Oates Karthago 509 sidor

Anna Laestadius Larssons Pottungen 446 sidor

Dessutom så kommer både Jo Nesbø och Lars Kepler med nya böcker senare i höst och de båda brukar kunna skriva väldigt tjocka böcker

Jag har egentligen inte så mycket emot tegelstenar, men vill helst att de ska varvas med lite tunnare böcker, inte att de ska komma på rad. När jag läser kortromaner (under 200 sidor) så brukar jag tycka att de är de är väldigt bra och ett bevis på att det inte blir bättre bara för att man breder ut sig på så många sidor som möjligt (på samma sätt som deckare inte blir bättre när liken staplas på hög). Egentligen så är den ideala längden på en bok 349 sidor.

Sa jag att jag även har Donna Tartts Steglitsan ligger och väntar här hemma, den är på 782 sidor.