Pottungen

Det har blivit mars 1792 och kung Gustaf III har dött i sviterna efter de skador han fick när han blev skjuten på maskeraden på Operan. Hertig Karl har tagit över styrandet över landet som förmyndare för den nye omyndige kungen Gustaf Adolf, även om hans ambition är att röja även brorsonen ur vägen för att sätta sig själv på tronen. I slottets förgyllda salar drömmer hertiginnan Charlotta om mer makt, inflytande och att kvinnor ska ha samma villkor som männen och tillsammans med sin hovmästarinna Sophie samlar hon en grupp framstående kvinnor i den hemliga kvinnosalongen Blåstrumporna. Samtidigt så rör sig Johanna, som en gång var pottunge på slottet, och hon ryser när hon ser hertigen på slottsbalkongen eftersom hon mycket väl kommer ihåg vad hertigen är kapabel till. Som ogift mor till sonen Nils så befinner hon sig på samhällets botten utan några som helt rättigheter och drömmer om en tillvaro där hon kan råda över sitt eget liv.

Pottungen är den andra delen i Anna Laestadius Larssons trilogi om de tre sjuttonhundratalskvinnorna Johanna, Charlotta och Sophie. När jag läste den första delen, Barnbruden, förra året så var inte så jätteimponerad just när jag läste boken, men upptäckte efter ett tag att stannade kvar hos mig och jag inte kunde sluta prata om den. Det återstår att se om det blir lika med den här boken. Det är fortsatt en bra berättelse som vinner på att två av tre huvudkaraktärer funnits i verkligenheten, hertiginnan Charlotta och hennes hovmästarinna Sophie, och att de lämnat efter sig dagböcker och brev. Det är en berättelse som orättvisor, opassande kärlek, förtryck och en längtan efter att få styra sitt eget liv. Språket är bra och drar snabbt in en i berättelsen så att man inte gärna lägger ifrån sig boken. Nu har jag redan börjat se fram emot att läsa den tredje delen.

Piratförlaget skickade boken