Kurt Cobain: Montage of Heck

I tisdags var jag på bio och såg den nya dokumentären om Kurt Cobain, Montage of Heck, denna man som kommit att bli en symbol för min ungdom. Det första som slog mig när jag kom in i biosalongen var att publiken var betydligt yngre än jag väntat mig, de flesta såg ut som att de knappt var födda när Nirvana slog igenom och att jag för en gångs skull höjde medelåldern. Innan jag såg dokumentären så hade jag hört och läst en hel del positivt om den och den skulle skilja sig från andra rockdokumentärer. Det är en bra och intim dokumentär om en av vår tids största rockikoner berättad av hans efterlämnade anteckningar, teckningar, bandupptagningar och intervjuer med dem som stod honom allra närmast i livet. Det är också en 2,5 timme lång film om en plågad själ som mådde dåligt nästan hela livet och som inte var beredd på att bli en talesperson för en hel generation.