Blod på snö

Det är december i Oslo i slutet av 1970-talet och det är den kallaste vintern i mannaminne. Olav lever i ensamhet, vilket till stor del beror på att det är svårt att ha nära relationer till andra människor när man försörjer sig på att ha ihjäl folk. När Olav träffar Corina, som skulle kunna vara kvinnan i hans liv, så kompliceras det av att hon är chefens fru och att han fått i uppdrag att döda henne.

Blod på snö är inte en helt vanlig Jo Nesbø-bok, inte för att Harry Hole återigen lyser med sin frånvaro, utan för att den är riktigt tunn, 180 sidor jämfört med de tegelstenar han brukar skriva. Det är också trevligt att det inte är lika mycket våld och blod som det brukar kunna vara när Nesbø är i farten, även om det förekommer en del (huvudpersonen slår ändå ihjäl folk för pengar). Även språket känns annorlunda och mer poetiskt på något sätt. Blod på snö är det bästa som Nesbø skrivit på väldigt länge och jag ser fram emot den andra delen, Midnattssol, i den här fristående serien om två böcker som kommer i höst.

Piratförlaget skickade boken