Mästare. väktare, lögnare, vän

I det lilla samhället Bruket störs på midsommaridyllen av att en äldre man hittas skjuten i sitt hem. Det visar sig vara den numera pensionerade polisen Charles Levin, som efter många år återvänt till Bruket. När Leo Junker får veta att hans mentor blivit mördad så åket till Bruket och utger sig för att komma från Rikskrim. En som inte litar på honom är kriminalassistent Tove Waltersson, som nyligen kommit tillbaka från en sjukskrivning. Det visar sig snart att det i Bruket gömmer sig en rad hemligheter. Parallellt så finns det en berättelse som utspelar sig i en annan tid och på en annan plats där två poliser ser sin stora chans i skuggorna av ett tillslag, men en ung journalist är på väg att avslöja deras hemlighet.

Mästare, väktare, lögnare, vän är Christoffer Carlssons tredje roman om den pillerknaprande polisen Leo Junker och jag hade egentligen inte tänkt läsa den, i alla fall inte nu, men när jag vann den hos Lottens Bokblogg så hamnade den ändå överst i läshögen. Den här boken skiljer sig en del från de två tidigare böckerna, bland annat så blir Leo Junker nästan en bifigur i boken då det mesta av berättelsen tas upp av Charles Levins historia. Väldigt länge är det bra, även om jag bitvis tycker att det hoppas lite väl mycket fram och tillbaka i tiden, med en ganska oblodig historia, men tyvärr så spårar det ur lite mot slutet (som alltför många deckare har en tendens att göra). För att uppskatta den här boken bör man i alla fall ha läst Carlssons förra bok, Den fallande detektiven, eftersom den historien knyts ihop i den här.