Generation Loss

Cass Neary gjorde sig ett namn som en spännande fotograf på sjuttiotalets punkscen i New York och fick sina femton minuter i rampljuset med sina bilder från samhällets baksida. Trettio år senare lever hon i tillfälliga relationer, missbruksproblem och är nästan bortglömd. En dag får hon en chans av en gammal bekant som skickar iväg henne för att göra en intervju med en skygg fotograf som dragit sig tillbaka på en ö i Maine. Väl där går det inte riktigt som Cass tänkt sig och hon blir indragen i en gåta som går långt tillbaka i tiden.

Jag ska vara ärlig och säga att jag hade nog aldrig läst Generation Loss om jag inte fått den skickad till mig och första gången jag tog upp den lade jag ifrån mig boken efter ett kapitel. Sedan dröjde det inte många dagar innan det började tipsas om boken från lite olika håll och jag bestämde mig för att ge den en andra chans. Även om det inte är den bästa bok som jag läst så är jag ändå glad för att jag ändå läste den. Det är en ganska bra bok som har ett bra flyt och som håller en kvar. Dock så är jag inte så förtjust i upplösningen som är lite för mycket och spårar ur (vilket enligt mig är allt för vanligt).  

Constant reader skickade boken