En sommar på luffen

När den trettioårskrisande Anna-Lisa hittar Harry Martinsons klassiker Vägen till Klockrike på en loppis faller hon handlöst för boken och gör slut med den dryga mäklarpojkvännen och bestämmer sig för att luffa under sommaren. Utrustad med ett par vandringskängor och en käpp med ett litet knyte (som verkar variera i storlek beroende på hur mycket som behövs förvaras där) så beger hon sig iväg på en två månader lång vandring där planen är att hon ska hanka sig fram genom att hjälpa människor med att klippa gräs och måla staket mot mat och husrum, plus att hon tänker köpa loppisfynd för att sälja med vinst. Anna-Lisa har även en förhoppning om att kanske träffa någon, men inte den irriterande, flirtande raggaren som ger henne lift i sin risiga gamla bil på sidan 42.

En sommar på luffen är tydligen Eli Åhman Owetz tredje bok om Anna-Lisa, men som utspelar sig före de två andra, men det är den första boken som jag läser. Eftersom den här boken utspelar sig före de andra så kan jag tänka mig att resultatet av Anna-Lisas omvälvande sommar inte är så chockerande. Visserligen är det en ganska förutsägbar bok där det mesta är lätt att räkna ut och det är ingen överraskning när raggaren från sidan 42 fortsätter dyka upp längre fram i boken. Det här är den första boken som jag läser om Anna-Lisa, och det kommer också att vara den sista eftersom jag inte är det minsta sugen på att läsa mer om henne. Ska man läsa en bok om någon som är på luffen så är Harry Martinsons Vägen till Klockrike är föredra.