Bokbloggsjerka 30 sep – 3 okt

Den här veckan är bokbloggsjerkan tillbaka efter ett kortare uppehåll och den här gången är det en enkel fråga,

Vad har ni läst under tiden jag varit borta?

I ärlighetens namn så har jag inte läst särskilt mycket alls den senaste tiden eftersom jag just nu är väldigt trött på kvällarna. Jag har i alla fall läst Anneli Jordahls nya bok Som hundarna i Lafayette Park som var väldigt bra och just nu håller jag på med den andra delen i Elena Ferrantes Neapel-svit, Hennes nya namn.

Tematrio - höstfärger i titeln

Det är lite senare än vanligt under veckan, men här kommer i alla fall mitt svar på Lyrans tematrio, den här gången med ett oläst tema.

Det är snart oktober och definitivt höst. Bra, hösten är min favoritårstid, särskilt när den är så fin som årets har varit. Extra mycket tycker jag om att promenera och sparka i höstlöv. Dessutom är träden så fina när lövens färger skiftar till gult, orange, rött och brunt. Och om dessa färger handlar veckans tema. Berätta om tre böcker som har någon av höstens färger i titeln! Var så långsökta ni vill i era tolkningar.

Ett öga rött är den fantastiske Jonas Hassen Khemiris debutroman, som av vid det här laget stått oläst i min bokhylla ganska länge. Men en vacker dag kommer jag att läsa den.

Hittills så har jag gillat det jag läst av Chimamanda Ngozi Adichie och jag vill läsa alla hennes böcker, inklusive En halv gul sol.

En annan bok som jag inte läst, men vars titel innehåller en höstfärg, är Piper Kermans Orange is the new black: mitt år i ett kvinnofängelse.

Ny vardagsmat - godare och enklare rätter för hela veckan

Jag tycker generellt sett om att laga mat, men den senaste tiden så har jag saknat inspiration och mest lagat samma gamla rätter. När jag såg att Maria Zihammou, som skrivit en av mina mest använda och inspirerande kokböcker Fransk Bistro, skrivit en ny kokbok om vardagsmat så blev jag genast intresserad och till min lycka var Semic vänliga och skickade ett exemplar.

Ny vardagsmat – godare och enklare rätter för hela veckan innehåller precis det som titeln utlovar, en samling med rätter från olika delar av världen som är goda och enkla som passar bra som vardagsmat. Jag måste säga att med boken kom även min inspiration tillbaka och jag har ägnat mycket tid åt att bläddra fram och tillbaka i boken för att se vilka recept som jag vill prova först. Än så länge har jag hunnit provlaga en handfull recept och en lång lista på recept som jag vill laga. Jag tycker om att flera av recepten är vegetariska och att de blandade med de andra recepten. Mina favoriter hittills har varit receptet på helstekt kyckling med äpple och timjan som blev väldigt bra och i det här receptet på pasta carbonara har jag hittat en snabb och enkel rätt som det är bara att slänga ihop med några få ingredienser som jag nästan alltid har hemma. Näst på tur bland recepten är harira, en marockansk soppa med rotfrukter, linser, tomater och kikärtor som man antingen kan servera som den är eller med grytbitar av lamm.  

Semic skickade boken

Det går lite trögt nu

Efter att ha läst väldigt många böcker under augusti så går det nu betydligt trögare med läsningen. Det faktum att jag började på ett nytt jobb i början av september har gjort att jag varit tröttare än vanligt på kvällarna. Förhoppningsvis så släpper det snart, för att listan med böcker som jag vill läsa snart börjat på att bli väldigt lång.

Vem är du i Harry Potter?

Den här veckan undrar Lyran i sin nya utmaning vem vi är i Harry Potter, en värld som jag är väl bekant med efter att ha läst böckerna och sett filmerna mer än en gång.

Det skulle vara lätt att svara Hermione här, men jag är varken lika tuff eller smart som henne. Däremot så kan jag känna igen mig i Neville Longbottom och hans klumpighet. Neville är för övrigt en av mina favoriter i serien då han är lojal och även om han inte är världens bästa trollkarl så visar han prov på rejält med mod och styrka när det kommer till kritan. De som sett eller läst Harry Potter and the cursed child vet att Neville gör en väldigt viktig insats i slaget om Hogwarts. 

Som hundarna i Lafayette Park

Hon är en nybliven änka och efter att ha lämnat Norrland för att i stället bosätta sig på den sörmländska landsbygden med hunden Boris. I en bok klistrar hon in alla de notiser hon hittar om andra arbetsplatsolyckor och där finns även notisen om hennes mans olycka. Hon tycker att det känns som att ingen bryr sig om arbetsplatsolyckorna eftersom de rör arbetarklassen. Drömmen är någon ska ställas till svars för alla arbetare som dör. Ibland träffar hon dottern, men det blir ofta obekvämt. En dag när hon börjar läsa en bok om den amerikanska medborgarrättskämpen Angela Davies får hon ett uppvaknande som kommer att förändra hennes liv.

Som hundarna i Lafayette Park är en fin och stark berättelse om att känna sig ensam och bortglömd på ålderns höst när man tillhör en del av samhället som verkar bortglömd. Jag tyckte väldigt mycket om Anneli Jordahls förra bok Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona, men jag tycker att den här boken är snäppet bättre. Jag vågar redan nu säga att det här är en av hösten bästa böcker som verkligen rekommenderas. 

Väntan är över

Ända sedan jag läste den första boken i Elena Ferrantes Neapelkvartett, Min fantastiska vännina, i vintras så har jag längtat efter att få läsa fortsättningen. Nu har äntligen mitt förhandsbeställda ex av den andra delen, Hennes nya namn, kommit och jag har lagt alla andra böcker år sidan. 

Veckoutmaning: Hur peppar och preppar du?

På Kulturkollo håller man på att ladda för fullt inför Bokmässan som drar igång på torsdag och det är även vad veckoutmaningen handlar om den här veckan.

Veckans utmaning går helt enkelt ut på att berätta hur du peppar och preppar inför Bokmässan 2016?

Eftersom jag inte ska till bokmässan i år heller (om det inte var så långt att åka skulle jag gärna åka över ett par dagar) så tänker jag förbereda mig på ett lite annat sätt. Jag tänker försöka undvika sociala medier i ett försök slippa bli påmind om att jag inte är där. Så istället för att planera in seminarier, mingel och vilka författare som jag vill ha signerade böcker av så planerar jag istället att läsa Hennes nya namn av Elena Ferrante uppkrupen i soffan med en kanna te.

(M)ornitologen

När Moa var liten så stack hennes mamma Hedvig och när hon nu hör av sig och vill träffas så säger Moa nej. Hon har ett bra liv med pappa, pappas fru Susanne, lillebror Lucas och bästa kompisen Otto. Efter att först ha vägrat så bestämmer sig Moa ändå för att träffa sin mamma (som numera bor i skogen) under förevändningen att hon ska göra ett skolarbete om fåglar. Den egentliga tanken är att Moa ska kunna studera och spionera på mamman och hennes liv för att försöka ta reda på varför hon stack den där gången.

Johanna Thydells fjärde ungdomsroman (M)ornitologen är en bok som jag väntat ganska länge på eftersom den var tänkt att komma ut förra hösten. Det är dock en bok som varit värd väntan. Det är en fin berättelse om den sjuttonåriga Moa som bestämmer sig för att trots allt träffa mamman för första gången på femton år och för att kunna hantera det hela klär ut sig till fågelskådare. Det är en även en berättelse om att vara tonåring med allt som det innebär med hormoner och sökandet efter en egen identitet.

Alfabeta skickade boken

Vem är du i Engelsfors?

Det har blivit dags för den andra veckan med Lyrans nya utmaning.

Har ni läst trilogin om Engelsfors - Cirkeln, Eld, Nyckeln? Det hoppas jag att ni har, annars är det hög tid att göra det. Jag tycker verkligen att det är en fantastisk (i många betydelser) realistisk skildring av jobbiga tonår. Särskilt när man ska rädda världen, och vilken tonåring känner inte att man borde göra det? Så, vem är du i Engelsfors?

Jag måste säga att den av tonåringarna i Engelsfors som jag känner igen mig mest i är Anna-Karin, inte för att jag blivit mobbad, men jag känner igen känslan av att inte vara riktigt bekväm i sin kropp.

Slutet på världen som vi känner den

Efter att levt som en frivillig flykting i skogen i tre år bestämmer sig Andreas Doppler för att det är dags att återvända hem till familjen. Han lämnar in sin trogne vän älgen Bongo på en kennel för hjortdjur och återvänder till civilisationen. När Doppler kommer hem till huset så har det blivit ommålat i en blå färg som han inte tycker om och på brevlådan så står nu en annan mans namn istället för hans. För att kunna ta reda på vad som hänt med familjen sedan sist så flyttar han upp i en tall på tomten för att därifrån kunna studera vad som händer i huset och bestämmer sig för att få tillbaka sin familj till varje pris. Det visar sig att det inte är så lätt att återvända till civilisationen och anpassa sig till att leva bland människor igen som Doppler trott.

Slutet på världen som vi känner den är den tredje boken om Doppler, de tidigare är Doppler och Volvo Lastvagnar, och som alltid när det gäller Erlend Loes böcker så är det en skruvad och ganska absurd berättelse. Även om berättelsen egentligen är helt galen så lyckas ändå Loe skriva så att det inte känns särskilt märkligt med en man som vandrat omkring i skogen i flera år och har en älg som bästa vän och som bestämmer sig för att flytta upp i en tall. Det här definitivt en av årets märkligaste böcker och den är riktigt bra och läsvärd.

Alfabeta skickade boken

Tematrio - bokhandel/bibliotek/böcker

Den här veckan handlar Lyrans tematrio om böcker som handlar om läsning, bokhandel och bibliotek.

Många av oss gillar lite extra att läsa om läsning, böcker o s v i romaner. I många av mina favoritböcker är läsning ett viktigt inslag, säkert har du egna favoriter på detta tema. Berätta om tre bra fiktiva texter som handlar om läsning, böcker, bibliotek, bokhandeln o s v!

I Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón tar pappan med den tioårige Daniel De bortglömda böckernas gravkammare, ett hemligt ställe där man kan gömma hotade böcker.

I Drömbokhandeln av Laurence Cossé öppnar den före detta vagabonden Ivan och arvtagerskan Francesca en bokhandel som bara säljer litterära mästerverk som valts ut av en hemlig kommitté. Mot alla odds så blir bokhandeln en succé.

Drottningen vänder blad av Alan Bennett är en mysig berättelse om hur den engelska drottningen av en slump träffar på en bokbuss och blir en storläsare (och börjar försumma sina plikter).

Vem är du i Downton Abbey?

Idag drar Lyran igång en ny utmaning där man ska berätta vem man är i en TV-serie, en roman, en film eller något liknande. Först ut är den fantastiska serien Downton Abbey.

TV-serien Downton Abbey är otroligt populär bland bokbloggare och de flesta av oss har nog fantiserat om att leva i en annan tid. Men hör ni i så fall hemma upstairs or downstairs? Vill ni ägna er åt ränksmideri i tjänarstaben, eller välgörenhetsarbete i fina salonger? Hur hanterar ni ett samhälle i förändring? Kort sagt, vem är du i Downton Abbey?

Jag skulle i alla fall vilja vara lady Edith som är en ung kvinna som ser till att ta kontroll över sitt liv genom att tidigt lära sig köra bil, skaffar sig en yrkeskarriär som journalist och sedan ägare av en tidning som hon ärver efter sin fästman Michels Gregsons död. Även om hon har en hel del otur i kärlekslivet då hon först blir övergiven vid altaret av sin förste fästman Sir Anthony Strallan och sedan försvinner och dör näste fästman Michael Gregson när han är i Tyskland för att kunna skilja sig från sin första fru och lämnar henne gravid, så hittar hon till slut kärleken i Bertie Pelham. Hon vägrar även överge barnet som hon i egenskap av ogift kvinna tvingas föda i hemlighet.

Fast ibland har jag mest känt mig som Mr Molesley, som är fast i ett jobb där han inte får utnyttja sin fulla potential.

Finns det en, finns det flera

Allt börjar när Edie blir tagen på bar gärning i en ytterst pinsam situation på ett bröllop och är den som får skulden för det som hände. För att slippa se de anklagande blickarna på kontoret och läsa skitsnacket på sociala medier tvingas hon lämna London. Som tur är får hon i uppdrag att skriva biografi om den nya heta stjärnan Elliot Owen, en ung man som är oförmögen att ta ett nej. Den enda nackdelen är att hon måste åka hem till Nottingham och tillfälligt flytta in med sin deprimerade pappa och systern som ifrågasätter allt som Edie säger och gör.

Finns det en, finns det fler är den fjärde romanen av Mhairi McFarlane som översatts till svenska och det är även den fjärde romanen jag av henne som jag läser på ganska kort tid. Jag har tyckt att McFarlanes böcker har varit lite ojämna kvalitetsmässig, men den här är riktigt bra. Här finns den vanliga jakten på kärlek, men boken tar även upp psykisk ohälsa, mobbing och näthat på ett trovärdigt sätt. Med den här boken visar McFarlane att hon är en författare att räkna med.

HarperCollins skickade boken

budbäraren

Någon hotar Paris med en ny pestepidemi och målar medeltida tecken på dörrar runt om i staden. När det första mordoffret hittas så sprider sig skräcken i staden. Är det Svarta pesten som är tillbaka eller är det seriemördare som går lös? Kommissarie Jean-Baptist Adamsberg är nybliven chef för mordroteln (och har lite svårt att lära sig namnen på sina nya kollegor) och det han som får ansvaret för leda utredningen.

Efter att jag föll handlöst för Fred Vargas och kommissarie Adamsberg när jag läste istider under sommaren så har jag köpt alla Vargas tidigare böcker i pocket och budbäraren är den första av de äldre böckerna som jag läser. Det är en lätt märklig berättelse, men jag tycker verkligen om den och det känns ändå helt normalt att en man farfars farfar klivet ut ur huvudet och sätter sig på en stol mittemot. Jag ser fram emot att läsa de resterande fem böckerna.

Veckoutmaning: Favorittanter!

Den här veckan handlar det om tanter hos Kulturkollo, vilket så klart även är det som veckoutmaningen handlar om

Hur ser din favorittant ut? Är det ett ideal eller en faktisk person? Kanske en släkting? Eller du själv?

En av de häftigaste tanterna som jag stött på i litteraturen är Britt-Marie i Fredrik Backmans Britt-Marie var här, som är en kvinna som vet hur man får det man vill (även om man inte alltid vet att det man ville från början). Det finns säkert många fler tanter i litteraturen som är värda att uppmärksamma, men jag har lite svårt komma på någon på rak arm.

Tematrio - namnsdagar

Nu är äntligen Lyrans tematrio tillbaka efter sommaruppehållet och den här gången handlar det om namnsdagar;

Nu är det september och hög tid att ta tag i bloggen och tematrion igen! Vi startar med en namnutmaning. Adela, Heidi, Lilian, Lilly, Kevin, Roy, Alma, Hulda, Anita, Annette, Tord, Turid, Dagny och Helny har namnsdagar de kommande 7 dagarna. Den här veckans tema är att berätta om romaner, filmer eller TV-serier som handlar om eller är skrivna av författare med någon av dessa namn.

Anita heter dottern i trilogin om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik (Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris). Tyvärr tycker Maj att det är lite bortkastat att det är dottern av barnen som är begåvad.

Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver är en bok som det verkar som att jag är den enda som inte har läst, men eftersom titeln innehåller ett av Lyrans namn så får den vara med ändå.

Egentligen så Harry Potters mamma Lily Potter med i böckerna, men hon spelar ändå en stor roll.

En världsomsegling på 366 dagar - utmaningen avklarad

I början av året hoppade jag på utmaningen En världsomsegling på 366 dagar hos Johannas deckarhörna och satte målet att under året läsa böcker som utspelar sig i 20 olika länder (Sverige, England och USA räknas inte). Jag måste säga att utmaningen gått över förväntan och jag har redan nått mitt mål och då har jag ändå läst flera böcker från flera av länderna. De länder som jag hunnit betat av hittills är;

Frankrike – 11 böcker

Nigeria – 3 böcker

Holland – 1 bok

Sovjetunionen – 1 bok

Spanien – 1 bok

Mexiko – 1 bok

Yttre Hebriderna – 1 bok

Norge – 2 böcker

Argentina – 1 bok

Italien – 2 böcker

Finland – 1 bok

Australien – 5 böcker

Irland – 1 bok

Tyskland – 2 böcker

Shetlandsöarna – 1 bok

Österrike – 1 bok

Ryssland – 1 bok

Vietnam – 1 bok

Arktis – 1 bok

Island – 1 bok

Totalt har det blivit 38 lästa böcker, visserligen med ett visst övertag på Frankrike, och jag hoppas på att kunna lägga till några fler länder på listan innan året är slut.

Se mörkret

Cass Neary har återvänt till New York efter sitt äventyr i Maine när hon blir kontaktad av en konsthandlare som vill att hon åker till Helsingfors för att titta på en serie fotografier av en känd fotograf som dragit sig tillbaka. Alldeles innan hon åker så får hon ett brev från sin gamle pojkvän Quinn som hon inte hört från på trettio år, kuvertet innehåller bara ett gammalt fotografi som Cass tagit av honom och det är poststämplat i Reykjavik. Efter mötet med fotografen i Helsingfors bestämmer sig Cass för att åka till Island för att leta reda på Quinn. Cass hinner knappt landa i Reykjavik förrän det är på nyheterna att både fotografen och hans assistent blivit brutalt mördade. Det dröjer inte länge innan Cass upptäcker att någon är efter henne.

Se mörkret är den fristående fortsättningen på Generation Loss som kom på svenska tidigare i år. Den här gången är handlingen förlagd till Skandinavien och även den här gången lever Cass på alkohol och droger (och är inte klädd för den skandinaviska vintern). Berättelsen är ganska galen från början för att sedan spåra ur ordentligt. Det är tveksamt om jag kommer att läsa den tredje delen om Cass Neary.

Constant Reader skickade boken

Bokbloggsjerka 2 – 5 september (tema: filmatiseringar)

Det är fredag och det betyder att det blivit dags för veckans bokbloggsjerka

Personligen är jag inte så intresserad av att se filmatiseringar av böcker jag har tyckt om, eftersom jag med få undantag har blivit riktigt besviken på hur någon kan ”slakta” en bok och göra en skitfilm av den. Hur är det med dig? Har du sett en film som kanske till och med var bättre än boken (eller lika bra), eller har du läst en bok som du tycker ska bli film?

Oftast så tycker jag att filmatiseringar inte blir lika bra som boken, men det finns några filmatiseringar som blivit riktigt bra och bland mina favoriter finns bland andra Sagan om ringen-filmerna, Norwegian Wood, Revolutionary Road och The Reader.

Jag tycker att det bästa sättet att göra bra filmatiseringar är att göra tv-serier istället för filmer eftersom det går att behålla mer av innehållet i boken om man låter det ta sex eller åtta timmar istället för två timmar. Bland de tv-serier som jag tycker blivit riktigt bra finns bland annat BBCs filmatiseringar av Stolthet och fördom och Krig och fred, plus Svärdet och spiran. Jag tycker även om The Night Manager som går på TV4 nu, fast där har jag ingen relation till boken.

Augusti - en sammanfattning

Det har blivit dags att sammanfatta läsmånaden augusti, en månad som visade sig bli en rekordmånad med 17 lästa böcker. Kombinationen en veckas solsemester och några extra semesterdagar på grund av ett lite oväntat byte av jobb gjorde susen för läsningen. Det blev även månaden då jag nådde målet i utmaningen En världsomsegling på 366 dagar.

You had me at hello av Mhairi McFarlane

Harry Potter and the cursed child av J. K. Rowling, John Tiffany & Jack Thorne

Kanske är det alltdu behöver veta av E. Lockhart

Flykten av Jesús Carrasco

Där gryningen dröjer av Anna Lihammer

Projekt Rosie av Graeme Simsion

Det vi inte visste var lycka av Agnès Ledig

Tre önskningar av Liane Moriarty

Väggen av Marlen Haushofer

When the music’s over av Peter Robinson

Från och med du av Mhairi McFarlane

En irländsk dagbok av Markus Feldenkirchen

(M)ornitologen av Johanna Thydell

Slutet på världen som vi känner den av Erlend Loe

Vänd dig inte om av Tove Alsterdal

Se mörkret av Elizabeth Hand

Antal lästa böcker: 17

Antal papperböcker (inkl e-böcker): 17

Antal böcker utgivna 2016: 9

Antal klassiker: 1

Antal deckare: 4

Antal diktsamlingar: 0

Antal faktaböcker: 0

Antal kvinnliga författare: 10

Antal manliga författare: 6

Antal kvinnlig och manlig författare: 1

Antal böcker lästa på svenska: 15

Antal böcker lästa på engelska: 2

Antal böcker lästa på originalspråk: 6

Antal recensionsex: 5

Antal länder: 9 (Sverige, USA, England, Frankrike, Tyskland, Österrike, Spanien, Australien, Norge)