Mindfulness för losers

Pamelas (Pameeela, inte Paaamela) liv är inte direkt perfekt, hon bor i källaren hemma hos sina föräldrar i den lilla jämtländska byn Solvik och jobbet på frisörsalongen Hot Clip ger varken särskilt mycket stimulans eller pengar. Det känns som att hela byn sett ner på henne sedan hon kom hem efter att ha varit med i dokusåpan Heta nätter (som påminner en hel del om Paradise Hotell). Den största delen av fritiden ägnar Pamela åt att titta på gamla avsnitt av en amerikansk sjukhusserie och dagdrömmer om en av skådespelarna i den. När hon får veta favoritskådespelaren Wade Crust är på väg till Stockholm för en filminspelning så bestämmer hon sig för att åka till glittret i huvudstaden. I Stockholm träffar hon den nästan diplomerade mindfulnesscoachen Gloria och den mopedåkande muskelbyggaren Sebbe.

Mindfulness för losers är en väldigt charmig berättelse om att inte passa in och om att längta efter något annat. Den är så charmig att jag nästan förlåter författaren för de geografiska felaktigheterna*. Det är lätt att känna sympati för Pamela och hennes längtan efter något annat, även om hon inte riktigt vet vad det är hon letar efter. Berättelsen bjuder på en trevlig underhållning för stunden och det gör inte så mycket att den är lite förutsägbar. Det känns som att Holst är en författare som jag troligtvis kommer att läsa mer av i framöver.

*Nästan, men jag kan ändå inte släppa vissa saker, t ex så har ingen jämte någonsin åkt till Luleå för att flyga till Stockholm, det är nämligen att åka väldigt långt åt fel håll, särskilt som att det finns en flygplats på Frösön (varifrån man visserligen kan flyga till Luleå via Umeå för att sedan flyga vidare till Arlanda, men varför göra det när det går att flyga direkt). Dessutom så har lilla Solvik på tok för mycket service för att ha 600 invånare. Det är även ett mysterium vart i länet som byn ligger, de uppgivna avstånden till Sundsvall och Stockholm motsäger varandra.