spökryttarna från ordebec

När en gammal dam dyker upp på polisstationen i Paris för att prata med kommissarie Adamsberg och berättar att hennes dotter har sett ”Spökryttarna” på en skogsväg utanför Ordebec i Normandie väcks ett intresse hos Adamsberg. ”Spökryttarna” är en är en grupp levande döda som är på jakt efter ostraffade brottslingar och de som syns bland dem brukar dö. Trots att Ordebec ligger utanför Adamsbergs jurisdiktion och att de har flera brådskande fall att lösa, så går Adamsberg med på att lösa fallet för att försöka hindra att de utpekade mördas.

Spökryttarna från Ordebec är den senaste boken i min läsning av alla Fred Vargas deckare om den egensinnige kommissarie Jean-Baptiste Adamsberg sedan jag upptäckte Vargas författarskap i somras. Det här är den femte boken som jag läser och nu är det bara två kvar (tills nästa bok kommer). Jag är väldigt förtjust i Adamsberg och hans udda samling kollegor, även om jag förstår att det inte skulle fungera i verkligheten med en polisstation där en polis somnar lite nu och då, en har flera nödförråd med mat, en är ett levande uppslagsverk som pimplar vin, en vars främsta förtjänst är att han har koll på allas kaffepreferenser och där det bor en tjock katt på kopiatorn (som måste bäras till och från sin matskål på en annan våning). I likhet med de andra böckerna så finns det här ett element i berättelsen som lätt skulle kunna viftas bort som ren fantasi, som att det rider omkring ett gäng levande döda på jakt efter odömda brottslingar, men som Adamsberg tar på allvar. Den här gången löser man även parallellt ett par andra fall som är mer jordnära.