Olikhetsutmaningen: skratt och gråt

Den veckan handlar enligt Os olikhetsutmaning om skratt och gråt, två saker som jag ganska sällan ägnar mig åt när jag läser böcker.

Det är ytterst sällan som jag börjar skratta högt när jag läser böcker, men det händer att jag sitter och fnissar för mig själv. Hos mig är Erlend Loe en favorit bland författarna som skriver roliga böcker, jag gillar hans absurda humor både i vuxenböckerna och i barnböckerna om truckföraren Kurt.

Jag är ingen person gråter särskilt lätt varken när jag läser, tittar på tv-serier eller på film. Jag tror att senast grät en skvätt när jag läste Det vi inte visste var lycka av Agnès Ledig, det är nämligen en sorglig tvist en bit in i boken.