Olikhetsutmaningen: snabbt och långsamt

Den veckan handlar det om snabb(t) och långsam(t) i olikhetsutmaningen hos enligt O som skriver så här;

Välj själva om adjektiv eller adverb är er grej. Koppla samman böcker, film, musik eller annan kultur med dessa ord.

När det gäller att hinna läsa så många böcker eller komma igång med läsningen igen efter en lässvacka så föredrar jag böcker som går snabbt att läsa. Däremot så tycker jag att det ofta är så att de snabblästa böckerna mest brukar vara underhållning för stunden och jag har en tendens att glömma bort dem lika snabbt igen. För mig är deckare vanligast bland de snabblästa böckerna. En författare som skriver böcker som både går snabbt att läsa och där tempot i berättelsen är väldigt högt är Dan Brown, som jag läste några böcker av innan jag tröttnade.

Det är inte heller bra när böcker går så långsamt att läsa att det känns som att de aldrig tar slut, även om det är en bra bok. Den senaste boken som tog tid att läsa och som var väldigt bra var Manolitas tre bröllop av Almudena Grandes (den var å andra sidan över 700 sidor lång). En annan bok som tog lite tid var Ensam i Berlin av Hans Fallada, som egentligen inte tåg så lång tid att läsa om man räknar bort pausen på nio månader som jag tog i läsningen.