Den svavelgula himlen

I 1960-talets Helsingfors växer en ung pojke upp och när han lär känna sonen Alex i den mäktiga och välbärgade familjen Rabell leder det till att han kommer att växa upp i deras skugga. Skillnaden mellan hans egna familjs enkla sommarstuga och familjen Rabells ståtliga gård är milsvid, men genom den nära vänskapen med sonen Alex kommer han nära familjen och får även ta del av deras hemligheter. Det är en vänskap som kommer att vara under flera decennier fram till våra mer oroliga tider. När han förälskar sig i Alex lillasyster Stella blir det inledning på en relation som skapar ett starkt band mellan dem och som gör att de genom åren cirklar runt varandra eftersom de har svårt att välja eller välja bort den varandra.

Den svavelgula himlen är den senaste boken från den finlandssvenske författaren Kjell Westö och den första sedan rosade och prisade romanen Hägring 38 från 2013, en bok som bland annat vann Nordiska rådets litteraturpris. Det här är en storslagen berättelse som sträcker sig över flera decennier och som handlar om vänskap, familjeband och kärlek samtidigt som världen omkring oss förändras. Det handlar även om klass, kön och hur det färgar våra minnen. Det hela berättas genom huvudpersonen vars namn vi aldrig får reda på, han drömmer om att bli en framgångsrik författare. Det är en väldigt bra och stark berättelse som tar tag i läsaren och som är svår att lägga ifrån sig. Jag har de senaste åren upptäckt Westö och är väldigt förtjust i hans sätt att berätta sina ganska komplicerade historien. En sak med Westös böcker som jag är lite extra förtjust i är att det dyker upp finlandssvenska ord, som t ex min favorit morgonnatten. Den här boken får även ett extra plus eftersom det dyker upp referenser till mitt favoritband Manic Street Preachers, vilket inte är så vanligt i litteraturen.