Mina drömmars stad

Det är år 1860 när den femtonårige Henning Nilsson kommer vandrande in till Stockholm för att söka sig en ny och förhoppningsvis bättre tillvaro. Det är en hård tillvaro som väntar Henning i den nya staden där det både råder brist på arbete och bostäder. På sitt första arbete som snickare på Liljeholmens ljusfabrik lär han känna Tummen, en politiskt intresserad arbetare som väntar på att det ska bli en revolution där arbetarna tar makten. Tillsammans tar de båda vännerna sig fram genom arbeten som sumprunkare och hamnsjåare. Som bostad hyr Henning en madrass hos kolbäraren Storsäcken, där även Storsäckens dotter Annika bor, hon som drömmer om att träffa en man som kan ge henne en bättre tillvaro i livet. Så småningom träffar Henning sin stora kärlek Lotten och de bildar en familj, vars ättlingar vi kommer att följa i de kommande böckerna.

Det här är andra gången som jag läser Per Anders Fogelströms klassiker Mina drömmars stad och har i ärlighetens namn lite svårt att se storheten i berättelsen. Det är dock inte den här bokens fel att jag redan är retar mig på hur Henning och Lottens dotter Emelie och hur präktig hon kommer att bli i de senare böckerna. Även om det är en bra och bitvis gripande skildring av hur livet kunde se ut för Stockholms fattiga för drygt 100 år sedan, så är det något som gör att jag inte riktigt kommer in i berättelsen. En sak som jag stör mig på är bokens huvudkaraktärer Henning och Lotten som i mina ögon är så perfekta och goda att de blir provocerande tråkiga. Fogelström beskriver dem som att de är de enda som inte dricker och som har det ordentligt rent hemma. Sist läste jag även de övriga delarna (Barn av sin stad, Minns du den stad, I en förvandlad stad och Stad i världen), men den här gången nöjer jag mig med den första boken eftersom den diskuteras hos Kulturkollo på Facebook med anledning av att det i dagarna är 100 år sedan Per Anders Fogelström föddes. Jag kommer nog inte heller att läsa boken någon fler gång.