Krig och fred - en uppdatering

 För ett tag sedan skrev att jag under oktober mest kommer att ägna mig åt nyöversättningen av Leo Tolstojs Krig och fred, som med sina 1816 sidor i fyra band mest troligt är den tjockaste bok jag någonsin kommer att läsa. Nu har jag kommit halvvägs i läsningen och det har blivit dags för en liten uppdatering. För mig som tycker att få böcker behöver vara längre än 349 sidor är det en utmaning att ta sig an en bok vars fyra delar är mellan 420 och 480 sidor och det känns lite som att den aldrig kommer att ta slut, bland annat för att det inte är den mest lättlästa av berättelser. Som tur är det en fantastisk berättelse som verkligen har fångat mig och när jag läste ut den andra delen kände jag för att genast kasta mig över den tredje delen, trots att tanken var att jag skulle ta en liten paus för att läsa en ny betydligt tunnare bok som jag har som tvåveckors lån från biblioteket. 

Jag har i alla fall tagit en liten paus genom att bläddra lite i Elif Batumans roliga Besatta, som handlar om ryska böcker och människorna som läser dem. Kapitlet om när Batuman deltog i en Tolstoj-konferens i Ryssland är både absurt, roligt och ger en del intressant information om den smått excentriske författaren.