Den
brittiske författaren Neil Gaiman har alltid varit intresserad av den nordiska
mytologin, både serietidningarna och de gamla sagorna och har i boken Nordiska myter: från Yggdrasil till Ragnarök
återberättat historierna på sitt eget sätt. Gaiman har återvänt till Eddan och de gamla sagorna för att hitta
materialet och berättar både om hur jorden och universum skapades och hur allt
gick under i Ragnarök. Här möter vi en hel rad gudar, jättar, dvärgar och andra
varelser, men det mesta handlar om Allfadern Oden, hans son Tor och Odens
blodsbroder Loke, som ingen riktigt verkar veta hur han hamnade i Asgård. Oden
är vis och ledare över gudarna, Tor är stor, stark och lite korkad och Loke är
den slugaste och listigaste av dem alla, och är en hamnskiftare som förvandla
sig till vilket djur som helst. Dessutom har Loke en intressant skara barn, han
är pappa till Hel (härskarinna över dödsriket), Midgårdsormen och Fenrisulven, deras
mamma är jätten Angerboda. Dessutom är Loke mamma till Odens åttabenade häst
Sleipner, han förvandlade sig till ett vackert sto när en hingst behövde
distraheras för att gudarna skulle vinna ett vad som de höll på att förlora.
Det här är
den första av Neil Gaimans böcker som jag läser, så jag kan inte avgöra hur den
skiljer sig från hans andra böcker. Däremot så känner jag igen de flesta
berättelserna från det jag läste som barn. Gaiman har gjort ett väldigt bra jobb
med att återberätta sagorna och det är en väldigt intressant bok som ger nytt
liv till berättelserna och karaktärerna som många idag mest känner till genom
Marvels filmer. Jag kan dock tycka att det känns lite märkligt att läsa en bok
som bygger på tusenåriga isländska sagor som översatts till engelska,
återberättats på engelska och översatts till svenska.
Vilket otroligt snyggt omslag!
SvaraRadera