Tillsammans är man mindre ensam

Camille gör sitt bästa för att ta en så liten plats i världen som möjligt, hon bor i ett litet, kallt vindsrum i Paris, jobbar som städerska på nätterna och äter knappt någonting. Hennes kontakt med andra människor är väldigt begränsad, men en dag tar hon kontakt med den märklige unge mannen som brukar handla i samma mataffär som Camille. Philibert de la Durbellière är en beläst aristokrat som stammar, har svårt med kontakten och försörjer sig som vykortsförsäljare. En dag övervinner han sin blyghet och räddar den sjuka Camille från hennes kalla vindsrum och tar med henne hem till sin lägenhet. I lägenheten bor även den Philiberts inneboende Franck, en stilig kock som är både butter och ohyfsad. Tillsammans tar de fram nya sidor av varandra och lyckas på något sätt hela varandra.

Tillsammans är man mindre ensam är en charmig berättelse om några udda och skadade människor i Paris som råkar hamna i lägenhet. Det är en berättelse om vänskap, kärlek, utanförskap och att våga älska igen. Det är en på många sätt hjärtevärmande historia, men jag kan tycka att den hade vunnit på att vara lite kortare än de 570 sidor den är.