Ultimatum

Elisabeth Teerlinc är en glamorös konsthandlare som är duktig på att känna igen en förfalskning. Hennes egna rätta identitet, Judith Rashleigh, ligger sedan länge begravd under flera lager av lögner. Den här gången har Judith hamnat i korselden mellan en rysk maffiaboss och en korrupt italiensk polis och det enda sättet för henne att ta sig ur knipan är genom att skapa en ny förfalskning. Hon måste skapa ett förfalskat mästerverk som ska säljas för 100 miljoner pund på det berömda auktionshuset som Judith tidigare arbetade på.

Ultimatum är den tredje och sista delen i L. S. Hiltons trilogi som inleddes med Maestra och Domina. Jag tycker tyvärr att trilogin blivit allt sämre för varje bok, jag gillade Maestra som hade en intrig som skilde sig från de flesta andra böcker som jag läst. Det är ju i och för sig intressant att läsa en berättelse som till stor del handlar om konst och de stora mästarna, men den här gången känns det som att det går lite på tomgång och sexscenerna känns mest som att det är där för att de måste vara med (sex är det andra huvudtemat i böckerna). Det känns som att det är fler än jag som tappat intresset för böckerna eftersom den här tredje delen kommer ut i pocket på en gång och man verkar inte ha lagt något krut på marknadsföringen.