Klockmakarens dotter

Birchwood Manor är ett stort hus på den engelska landsbygden dit en grupp konstnärer från London åker sommaren 1862 under ledning av husets nya ägare, Edward Radcliffe. Alla ser framför sig en sommar fylld av kreativitet och inspiration. Det slutar med att en kvinna är död, en annan försvunnen och en stöld. 2017 hittar arkivarien Elodie en bortglömd väska på sitt jobb som innehåller ett fotografi av en kvinna och skissbok med bilder av ett hus. Elodie känner en dragning till kvinnan och huset och bestämmer sig för att ta reda på mer om dem.

Klockmakarens dotter är den senaste romanen från den australiensiska författaren Kate Morton. I likhet med Mortons tidigare romaner utspelar sig den här både i nutid och i dåtid innan de båda perspektiven knyts samman mot slutet. Det kan vara för att det tog ett tag för mig att läsa boken och komma in i den, men jag upplevde det som att berättelsen var lite spretig och rörig med många karaktärer under flera olika tidsepoker. Det är kanske inte Mortons bästa roman, men det är inte heller hennes sämsta bok. Det är i alla fall en läsvärd berättelse om kärlek, hemligheter och olösta gåtor. Det är också en bok för alla som gillar berättelser med stora, gamla hus på den engelska landsbygden.