Herravälde

Det är sommaren 1921 och den hösten kommer kvinnorna att få rösta för första gången. När Alices man får ett slaganfall tvingas hon gå in som direktör istället för honom och upptäcker att familjeföretaget är ett ekonomiskt luftslott. Samtidigt kan hon släppa Halvard, ungdomskärleken som hon tvingades att ge upp. En dag dyker Thomasine upp, som efter ett möte med Anders Zorn bestämt sig för att bli konstnär och tänker börja med att måla porträtt. Samtidigt säljer pigan Brita uppgifter om sin arbetsgivare till en tidningsman med förhoppningen om att han ska ta med sig henne därifrån och att hon ska få en bättre tillvaro.

Herravälde är Elin Olofssons femte roman och i likhet med de tidigare så utspelar sig den på den jämtländska landsbygden, något som jag som jämte är lite extra förtjust i. Den här berättelsen är både längre, mörkare och mer komplex än de tidigare och det är bara en fördel. Berättelsen utspelar sig även i en intressant tid då kvinnor för första gången kommer att få rösta och kunna väljas in i riksdagen, men i vardag är det ändå männen som bestämmer.