Afternoons with the blinds drawn

Brett Anderson inleder sin andra självbiografi Afternoons with the blinds drawn med att förklara att det här är boken som han aldrig tänkte skriva. Till vardags är Anderson sångare och låtskrivare i det brittiska bandet Suede och hand förra självbiografi, Coal black mornings, som kom förra året slutade med att bandet fick skivkontrakt. Den här boken handlar om 1990-talet då Andersson och Suede inledde sin karriär med att bli hyllade som Englands bästa nya band innan de ens släppt sin första singel, nådde stora framgångar över nästan hela världen och sedan splittrades (för att flera år senare återförenas igen med ny energi). Till skillnad från de flesta andra rockbiografier fokuserar inte Anderson inte så mycket på listplaceringar utan mer på att berätta historien ur sitt perspektiv. Utöver musiken så präglas boken av Andersons drogberoende som blir allt allvarligare ju längre tiden går och påverkar relationen till de andra bandmedlemmarna och musiken. Anderson även öppen med att han inte var klarade av att hantera en del jobbiga saker på ett så moget sätt som han i efterhand hade önskat att han hade gjort, som när det skar sig med gitarristen Bernard Butler som lämnade bandet när de spelade in sin andra skiva och sedan när keyboardisten Neil Codling blir sjuk och tvingas lämna bandet. En av de saker som jag tycker är finast i boken är hyllningen till just Neil Codling och den påverkan som han hade på bandets musikaliska inriktning efter att han av en slump kom in i bandet (han är kusin med trummisen Simon Gilbert och tittade förbi replokalen för att låna en kostym).

Afternoons with the blinds drawn är en bok som nog kräver att man är ett fan av Brett Anderson och/eller Suede, även om den skiljer sig från andra rockbiografier. Den kräver nog också att man har läst Coal black mornings för att hänga med. Jag gillar boken och det sättet som Anderson skriver på, framförallt att den har ett annat fokus än andra biografier som jag har läst genom åren. Nu återstår det att se om Anderson kommer att skriva en tredje del som spänner över solokarriären och bandets återförening.

Down, en av Suedes bästa låtar från 1990-talet i en avskalad version med Brett Anderson och Neil Codling