Many rivers to cross

När en ung, mager pojke hittas mördad i en soptunna i ett av Eastvales fattigaste kvarter kallas Alan Banks och hans kollegor in för att utreda mordet. Vem pojken är och var kommer han ifrån verkar inte vara så lätt att ta reda på eftersom ingen verkar ha sett honom innan. I ett annat område i Eastvale, som ska rivas för att de plats åt nybyggen, hittas samtidigt en äldre narkoman död efter en överdos. Banks upptäcker att det finns kopplingar mellan de två fallen som leder spåren till organiserad brottslighet. Samtidigt håller Banks väninna Zelda på med en egen utredning för att ta sig an sina demoner och det kan finnas en koppling mellan fallen.

Many rivers to cross är den tjugosjätte delen i Peter Robinsons serie om DCI Alan Banks och hans kollegor. Mycket är sig likt från de tidigare böckerna, även om jag tycker att fallen blir mörkare och mörkare. Den här boken hänger ihop med den förra, Careless love, och det verkar även som att delar av berättelsen kommer att fortsätta även i nästa bok, Not dark yet, som släpps i höst. För att vara ärlig så tyckte jag inte att själva berättelsen var så uppslukande, utan jag satt mest och störde mig på polisernas slappa inställning till sekretess (caféer och pubar är inte lämpliga miljöer att sitta och diskutera känsliga uppgifter i nystartade mordutredningar) och att Banks tackar ja till en redig whiskey när han förhör en misstänkt och sedan kör bil hem. Överlag har de en annan inställning till hur mycket man kan dricka innan man sätter sig och kör bil än vi har i Sverige. Trots alla mina invändningar den här gången så kommer jag med allra största sannolikhet att läsa även nästa bok när den kommer.