Tritonus

Thomas Brander är en stjärndirigent som närmar sig 60 och som har låtit bygga en överdådig villa ute i skärgården, Casa Tritonus, där han ska koppla av mellan arbetsresorna som börjat tära allt mer. Att han den senaste tiden haft motgångar i både yrkes- och kärlekslivet gör att Brander inte har så lätt att koppla av som han skulle vilja. Granne med Casa Tritonus bor Reidar Lindell, som är skolkurator och hobbymusiker i ett coverband och mellan de två männen växer en slags vänskap fram. Genom Lindell blir Brander introducerad för lokalbefolkningen och deras inbördes relationer, för att här delar man varandras glädje och sorg.

Tritonus är den senaste romanen från den finlandssvenske författaren Kjell Westö och det är en roman som verkligen visar att Westö är en av de bästa svenskspråkiga författarna just nu. Det är en berättelse om åldrande, förlorad kärlek, hitta sin plats i världen och framförallt om musikens kraft. Berättelsen utspelar sig efter coronapandemin när världen börjar närma sig det normala igen, vilket ger den en samtidskänsla. Westös språk är som alltid vackert och det blir ännu vackrare av finlandssvenska uttrycken som jag vill komma ihåg och som jag tycker att vi borde införa i svenskan, som t ex morgonnatten.